På resa med Claudio Magris

 

Boken jag läser heter ” Journeying” och utgivare är Yale University Press. Claudio Magris är mest känd för ” Donau” men i ”  Journeying” ( ännu inte översatt till svenska, såvitt jag kan se) handlar det också om resor- nu i form av essäer från olika tidpunkter mellan 1980-tal och fram till 2005. Magris, som är från Trieste, är en vittberest man och jag skulle tro att en mycket stor del av hans liv har tillbringats på resande fot. Det här är ingen ” vanlig” reseberättelse utan mera filosofiska, historiska och litterära betraktelser i den tid och det rum som han för tillfället hämtar sin inspiration ifrån. Den första essäen handlar om Cervantes och Magris reser i don Quijotes spår. I Campo de Criptana finns de berömda väderkvarnarna som blev föremål för en attack. En gång fanns här nära femtio väderkvarnar - nu har antalet reducerats till tio- vita kvarnar mot en blå himmel och en brun jord. Intressant är det också att läsa om staden El Toboso som hyser ett Cervantesmuseum. Hit har statsöverhuvuden från ett otal länder skickat de bästa översättningarna av don Quijote- på respektive lands språk. Man kan bland annat studera ett exemplar som skickats av Mussolini ( året var 1930) komplett med dedikation och namnteckning. Hitler skickade ingen ” don Quijote” - i stället blev det en skrymmande, pompös Niebelungenlied. Han överträffas bara i storhetsvansinne av överste Gadaffi som bidrog med sin ” gröna bok”. Magris kommentar: ” Both reveal the arrogant insecurity of a boss who threatens, ” You don’t know who you’re dealing with,” while the greatness of Don Quixote, as Unamuno wrote, lies entirely in the humble confidence with which he says, ” I know who I am!”.