En fruktansvärd barndom hade hon, Fredrika Sofia Wilhelmina - äldst av tio syskon och syster( närmast i ålder) till den blivande Fredrik den store. Fadern, Fredrik Wilhelm, förde ett veritabelt skräckregemente vilket drabbade de båda äldsta syskonen extra hårt- de tydde sig till varandra och höll kontakten genom livet. Wilhelmina var den enda kvinnan i Fredrik den stores liv, sägs det. Wilhelmina blev bortgift ( mot sin vilja) med markgreven av Bayreuth men kontakten med brodern Fredrik upphörde inte utan en rik brevväxling följde genom åren. Språket dem emellan var franska, en tillflykt bort från det hemska i tillvaron. Wilhelmina skrev ner sina minnen och de finns att läsa på flera språk och det går att få tag på en tysk utgåva från 2018 ” Memoiren Einer Preussischen Königstochter”.
Ett utdrag kan man läsa i Marc Fumarolis ” When the World Spoke French” och det handlar om när Peter den store kom på besök till slottet Mon- Bijou, ett besök som lämnade spår.
” The barbarian court finally departed two days later. The queen immediately went to Mon-Bijou, where the desolation of Jerusalem prevailed; I have never seen anything like it, everything was so broken and soiled that the queen was obliged to reconstruct and refurnish almost the entire house”
Mon-Bijous historia ändades i princip år 1943 då slottet blev svårt skadat i ett bombanfall. År 1959 lät de dåvarande östtyska myndigheterna riva ner det som återstod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar