Det är lätt att låta sig berusas av vårens alla dofter, ljud och färger. De första humlorna har vaknat och surrar i kör vid de blommor som rådjuren inte konsumerade som efterrätt. Även myggorna har vaknat till liv och en av dem flyttade raskt in i sängkammaren - den oönskade gästen gjorde sin närvaro påmind under natten. Flyttfåglarna dyker upp- en efter en - i flock. Snart börjar skärfläckorna att häcka på Landgrens holme nere vid flommarna och längs väg 100 håller man på med "grodarbeten" och gör en inventering av amfibiebeståndet. Små plastspannar grävs ner i dikeskanten. Naturen har börjat vakna med andra ord.
För att riktigt grotta ner mig i vårkänslorna har jag plockat fram tre samlingsvolymer (lyrik) - mitt val blev dikter av Harry Martinson, Werner Aspenström och Hjalmar Gullberg. Jag borde förstås letat upp en bok av Anders Österling också. Dessa fyra författare var mästare i genren naturlyrik - de var också medlemmar av Svenska Akademien på den tid då denna institution var något att vara stolt över. Idag blir jag enbart deprimerad när jag läser om alla turer och alla utfall. Då känns det nödvändigt för mig att vrida klockan tillbaka till en annan och i det här sammanhanget bättre tid.
Förvånande mängd av violiner
som legat gömda under snön!
Nu öppnas de svarta fodralen.
Citronfjärilen finstämmer
sina vingar. Svalan
uppdyker ur sjön.
---
Från " Våretyd för två fingrar" av Werner Aspenström.
_2.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar