En värld av färgstarka och udda (ofta på livets skuggsida) karaktärer - det hittar man i Bernard Malamuds novellsamling "Den magiska tunnan" ( svensk översättning 1981, Atlantis förlag- originalet kom ut redan 1958). Tretton berättelser innehåller samlingen och oftast utspelar sig handlingen i New Yorks judiska kvarter men ett par av novellerna gör nedslag i den gamla världen - Italien.
Jag tycker om Malamuds sätt att skildra dessa oftast mycket utsatta personer och det svävar en sorts dyster humor över anrättningen också. En av mina favoriter är "The Last Mohican" som handlar om en konstnär som vill söka sin lycka som författare och därför far till Rom för att skriva om och närmare studera Giotto och hans verk. Fidelman, som huvudpersonen heter, är inte rik men han har snålat och sparat för att kunna vistas i Italien under ett helt år. Så gott som medelbart efter ankomsten till den eviga staden möts han av en man som kommer att bli en slags surrealistisk och mardrömsaktig gäckande skugga- Susskind. Susskind lyckas hela tiden dyka upp på alla de platser där Fidelman vistas och han ställer hela tiden krav- på pengar och annat bistånd. Malamud lyckas verkligen måla fram en thrillerartad stämning och slutet blir helt formidabelt. En annan novell som fastnar är den som givit namn åt samlingen "The Magic Barrel" - här möter läsaren en rabbi som ackorderar med en äktenskapsmäklare - och vad månde han hitta i sin magiska tunna...
Malamud var ingen särskilt produktiv författare - men flera av hans verk har blivit odödliga. Jag kommer att fortsätta med "The Fixer" från 1967- en roman som tilldelades både Pulitzerpriset och The National Book Award. (Den svenska titeln är "Syndabock"). Malamuds böcker är förmodligen utgallrade från bibliotekens hyllor men har man tur finns de att beställa från ett eller annat biblioteksmagasin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar