Det där med snökanon låter minst sagt obehagligt och efter en lång och blåsig natt har jag fått stifta närmare bekantskap med fenomenet i fråga. Kallt, fykigt och räligt för att använda skånsk vokabulär. Man vill helst inte sticka ut näsan.
Bilden ovan påminner mig om en resa från Boston till Syracuse för många år sedan nu. Då körde vi på snöiga vägar genom berg och dalar - en rätt vådlig färd för vintern i nordöstra USA är inte att leka med. Vägen hem gick via Finger Lakes, dessa underligt formade sjöar som verkligen ser ut precis som långa, knotiga fingrar.
Vinden viner fortfarande utanför husknuten. Jag får försöka tro på våren, trots allt. Någonstans bortom all snöyra finns den. Jag har läst ut tre delar i John Updikes romansvit om Harry "Rabbit" Angstrom. En krönika över ett liv men också över många år i Amerikas (USA) historia. Nu har jag plockat fram nästa "Updike-bok"- The Maples Stories". Den första berättelsen i boken har titeln "Snowing in Greenwich Village". Mycket passande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar