Järnvägsstationen i Adlestrop är nedlagd men skylten finns kvar på ett cykelställ. Den 24 juni år 1914 stannade ett tåg här och poeten Edward Thomas, som fanns ombord, fick tid att betrakta omgivningarna. Så skapade han en av det engelska språkets mest älskade dikter. Några veckor senare bröt det stora kriget ut, ett krig som skulle ta så många unga mäns liv. Edward Thomas blev själv ett av offren. Han stupade vid Arras påskdagen 1917.
Related Poem Content Details
Yes. I remember Adlestrop—
The name,because one afternoon
Of heat the express-train drew up there
Unwontedly. It was late June.
The steam hissed. Someone cleared his throat.
No one left and no one came
On the bare platform. What I saw
Was Adlestrop—only the name
And willows, willow-herb, and grass,
And meadowsweet, and haycocks dry,
No whit less still and lonely fair
Than the high cloudlets in the sky.
And for that minute a blackbird sang
Close by, and round him, mistier,
Farther and farther, all the birds
Of Oxfordshire and Gloucestershire.
4 kommentarer:
Underbart. Tack för den dikten som gav några ögonblicks ro i en annars hektisk söndag.
Jenny: Dikten är både rofylld och vacker. Ett fruset ögonblick som varar i evighet.
fin, tidlös dikt. mer poesi åt folket!
Mrs C: Du sa det, mera poesi åt folket.
Skicka en kommentar