12 februari 1944

Prinsengracht, Amsterdam (lånat foto)

The sun is shining, the sky is deep blue, there's a magnificent breeze, and I'm longing- really longing- for everything: conversation, freedom, friends, being alone. I long.... to cry! I feel as if I were about to explode. I know crying would help, but I can't cry. I'm restless. I walk from one room to another, breathe through the crack in the window frame, feel my heart beating as if to say, 'Fulfil my longing at last....'
I think spring is inside me. I feel spring awakening, I feel it in my entire body and soul. I have to force myself to act normally. I'm in a state of utter confusion, don't know what to read, what to write, what to do. I only know that I'm longing for something.....

Yours, Anne

En ung flicka, bara 14 år gammal skrev dessa rader från sitt gömställe i ett husannex vid Prinsengracht i Amsterdam. Jag kommer aldrig att upphöra att undra vad som hade blivit av denna flicka om hon hade fått leva. Nu mördades hon med sin familj (utom fadern) - hon blev en blomma som aldrig fick spira helt- men: idag läses hennes dagbok av millioner och åter millioner - hennes ord och hennes tankar sprids ständigt över hela världen. På så sätt kommer Anne Frank aldrig någonsin att dö.

Min väninna och jag möttes i Amsterdam i år- S. reste från Frankrike och jag for från Köpenhamn. Vi hade inte så många dagar till vårt förfogande men att besöka Anne Franks hus- det var en prioritet för oss. Det är mycket berörande och det väcker oerhört många tankar att vandra genom detta smala och  svårforcerade hus- det är tomt på möbler för Otto Frank (Annes far) ville att tomheten skulle tala- visa att människorna som en gång fanns så levande här nu var borta.

Strax intill ligger Westerkerk med sitt höga torn - klockorna ringde en gång var femtonde minut- något som först irriterade Anne men så småningom kom hon att vänja sig vid klangen och hon fann en trygghet i den.

Både S. och jag hade läst Annes dagbok som tonåringar men vi var rörande överens om att läsa om. Jag köpte dagboken på flygplatsen och försjönk i den under hela resan hem. Den borde vara obligatorisk läsning i alla skolor.