Fotot ovan är taget i Paris i oktober år 1863. Platsen är Marsfältet (det är där man numera kan hitta Eiffeltornet). Folk har samlats i stora skaror för att få vara med om något spännande och historiskt. En ballonguppstigning av sällan skådat mått.
%2C_Photographer_and_Aeronautical_Scientist_(pd).jpg)
Huvudpersonen var en man vid namn Félix Tournachon men han var mest känd under sitt alias "Nadar". Den stora ballongen på marsfältet kallade han "Le Géant" (jätten) och med den skulle han komma att göra flera uppstigningar. Den i oktober år 1863 blev lyckad men han hamnade strax utanför Hannover i Tyskland efter sjutton timmar i luften- vindarna var hårda och jag kan tänka mig att färden inte har varit alltför bekväm.
Jag har läst Julian Barnes essäsamling "Livslägen" - en kollektion av i allt tre betraktelser med en gemensam nämnare "lägen över marken". Barnes inleder med "Höjdens synd" och sedan går han vidare till fast mark för att slutligen landa i det som han kallar förlusten av djup. Den sista essayen är den avgjort mest berörande för här skriver Barnes om hustrun Pat som rycktes bort allt för tidigt och som lämnade honom ensam och utan livsdjup. En oersättlig förlust.
"De instrument vi råkar ha visar samstämmigt", skrev Auden om Yeats död, "att dagen då han dog var kall och mörk." Så mycket kan instrumentet säga om själva dagen. Men sedan då, längre fram? Visaren överger tavlan, termometern mäter ingen temperatur; barometrar sprängs av trycket. Livets ekolod är trasigt och man kan inte längre avgöra hur långt ner det är till bottnen." (s. 111)
Vad lyfter oss och vad får oss att falla? Det funderar man sannerligen på under läsningens gång och att de människor vi älskad djupt och innerligt är oersättliga- det kan även jag skriva under på.
Översättningen har gjorts av Mats Hörmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar