fredag 28 november 2014

Från Colorado till Kvarken


Jag har läst första delen i författaren Lars Sunds trilogi om Dollar-Hanna från Österbotten och hennes familj. "Colorado Avenue" är titeln och romanen kom ut år 1991 (Tidens förlag). Den har varit populär för jag hittade den (väl läst) mitt bland den aktuella litteraturen på bibliotekets "vanliga" hyllor.

Lars Sund (f.1953) är en finlandssvensk författare- från Jakobstad i Österbotten och jag har inte läst något av honom tidigare. Nu är jag minsann fast för "Colorado Avenue" var så härlig att läsa, en så underbar berättelse och dessutom både lärorik och spännande på det allra bästa tänkbara sätt. Tänk att kunna skriva så!

Rödskärs-Hanna emigrerar i slutet av 1800-talet och hon hamnar i den lilla staden Telluride i Colorado.


 Telluride från luften (foto: John Fowler)

I Telluride ligger dynamitångorna som ett täcke över allt. Hanna arbetar hårt, är smart och lyckas väl i det nya landet. Hon hittar en äventyrlig make, får två barn och så blir hon änka. Hon beslutar sig för att återvända till hemlandet där hon har sin gamla mamma kvar i livet (en riktig krutgumma som må vara fåordig men henne "kör" man inte med).

Romanen är fylld av intressanta och originella karaktärer och livet i den Österbottniska skärgården är då sannerligen ingen dans på rosor. Dessutom var Finland vid den här tiden under ryskt herravälde ) och så kommer kriget och sedan ett krig till (det finska inbördeskriget- ett krig som skördade nära   40 000 liv). År 1918 kunde man samla ihop sig för nystart (för att uttrycka det lite vanvördigt).

Jag kommer att läsa de återstående två delarna i trilogin också och jag ser att Lars Sund i dagarna kommit ut med en ny roman (en planerad svit). Den står jag i lånekö på.




Man lär sig något varje dag - nu vet jag vad en kalliop är för något. Jag kunde inte motstå den här bilden som från början är en cirkusaffisch.

"Varje cirkus med självaktning ägde en kalliop på hjul. När cirkusen paraderade genom en ny stad rullade kalliopen i spetsen för tåget. Det var en oerhört ful pjäs, lik ett litet rangeringslok som tappat tendern och förarhytten. En tvärställd pallisad av olika långa fläckiga och buckliga pipor i bleckplåt krönte boilaren, från vilket orgelverket matades med ånga via ett invecklat system av rörledningar."

(sidan 51 "Colorado Avenue", Lars Sund. Tidens förlag 1991).

2 kommentarer:

Klemperer sa...

Jag kännde inte "krutgumma" och min ordbok vet inte om det, men jag hittade synonym "stålmormor" - det är roligt, nu vet jag 2 ord mer. Finns ingen 'stålmormor' py tysk språket^^, "Schießpulveroma" existerar inte, men nu skulla jag tar det för en bok^^, eller kanske krutgubbe^^?

"Colorado avenue" skulle jag vilja också läsa! Jag läsde nu att 2 böckerna av trilogin hade filmatiserats. Sund levde, berättar wiki, några år i New York?

"Dampforgel" eller Kalliop är bra, inte sant^^? Kalliop-bild är så vackert! Jag har självklart aldrig sett en riktig Kalliop, men jag har en "steam organ" musikinstrument på datorn. Man kan spela det, bara en "ersättning" för en riktig Kalliop, men ändå, det är roligt att spela med och är lite som "ffffft ffffft" och man drömmar av en riktig circus-procession.

Sund har skrivit också "En morgontrött fågelskådares bekännelser", essäer om fåglar, berättar wiki för oss. Det är säkert bra också! Lars Sund finns i tysk översättning, men i vår manisk smartphone-tiderna (jag tror man kan se 1 miljon smartphones varje dag om man är i Hamburg eller Berlin, det är som om människor 'rammar' varandra när de följar sina i-phones som ledar vägen. Och alla är grinig hela tiden) är tusentals bra författare okänd.

Den finlandssvensk litteraturen måste vara väldigt god.

Ingrid sa...

Klemperer: Visst är krutgumma ett bra ord? Liksom "Dampforgel"- i Sunds bok ges en utförlig beskrivning på hur man får igång en kalliop- inte det lättaste! En sådan skulle jag gärna ha velat uppleva men de fanns inte på cirkus ens i min barndom. :-) Sunds bok om fåglar hittade jag på biblioteket så den har jag här hemma just nu liksom de två andra delarna i trilogin. Smartphones ja, säkert praktiska men det gäller att lära sig att använda dem och då menar jag inte tekniken. Det du beskriver ser jag också när jag är ute- man går på gatan (och i affären) med den där bildskärmen framför ögonen och ibland pratar man (oftast dynga) i den också. Inte undra på att folk får sjukskriva sig på grund av utbrändhet. Den finlandssvenska litteraturen känner jag alldeles för dåligt till och därför försöker jag att bättra mig av alla krafter just nu. Det kan sannerligen vara på tiden.