tisdag 25 november 2014

Djingis Khan, kvinnliga sjörövare och en hel del annat intressant


Han skriver om de bortglömda, historikern och författaren Henrik Höjer. Mycket sympatiskt, tycker jag och jag fastnade genast för den första essayen i den trevliga samlingen "En engelsk korsfarare hos Djingis Khan" (Albert Bonniers förlag, 2014). Nu hamnar läsaren mitt i 1200-talet och mongolerna är på stark frammarsch- Djingis Khan och hans söner (och sonsöner) hade lagt under sig stora områden och nu stod de mongoliska härarna bara några få mil från Wien. Man skrev sommaren 1242. Fredrik II av Österrike hade kommit till undsättning och den mongoliska styrkan drevs på flykten - man lyckades dessutom ta åtta mongoliska krigare och officerare till fånga. En av dem hade ett mycket avvikande utseende- han skulle visa sig vara europé, engelsman och så berättas en i det närmaste otrolig historia om ett mycket intressant och annorlunda människoöde.


Den fruktade: Djingis Khan (1162 c.a- 1227)

"Forskning kring mitokondriskt DNA har antytt att över 0,5 % av alla nu levande människor kan bära hans gener, på grund av ett mycket stort antal utomäktenskapliga barn under mongolernas räder, vilket skulle innebära att 1 av 200 människor härstammar från honom." (Wikipedia)

Djingis Khan har inspirerat till mycket.... (här den mest kända versen ur den så kallade "Härjarevisan" från studentspexet Djingis Khan.)

Ja, nu skall vi ut och härja
supa och slåss och svärja
bränna röda stugor, slå små barn
och säga fula ord (fy f-n!).
Med blod skall vi stäppen färga
Nu änteligen lär ja’
kunna dra nå’n praktisk nytta av
min Hermodskurs i mord.

Fast befolkningen i de länder som fick ta emot Khanen och hans ättlingar kunde förmodligen hålla sig för skratt under den tid det begav sig. Krigshärar av vad slag det vara månde är aldrig ett välkommet inslag i tillvaron.

En annan essay handlar om Anders Lindeberg- en man stod på tidningarnas förstasidor under 1830-talet. Han blev åtalad för majestätsbrott och dömd till halshuggning.


Anders Lindeberg (1789-1849)

I Aftonbladet den 19 juni år 1834 kunde man läsa:

Den för majestätsbrott åtalade Kapten Anders Lindeberg blef idag af Svea Hofrätt dömd "sig sjelf till straff och androm till varnagel, att mista lifvet genom halshuggning". Intet spår till oro röjdes i den dömdes ansigte. Med en stadig röst yttrade han, efter domens uppläsande endast: "Jag beklagar Kongl. Hofrätten."

Henrik Höjer har skildrat Anders Lindebergs historia i essayen "Mannen som inte fick bli martyr".

2 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

Spännande och intressant, tack för tipset!

Ingrid sa...

Hannele: Många fina skildringar av udda personer i den här boken!