Idag är Roger Vailland (1907-1965) en ganska bortglömd författare- åtminstone utanför Frankrikes gränser men under 1900-talets "mittår" var han nog så känd och läst.
Från magasinets dunkla vrår (Malmö stadsbiblioteks) kom mitt exemplar av den Goncourtprisvinnande romanen "Lagen" som översattes till svenska av Eva Alexanderson år 1958.
"Lagen" är namnet på ett spel men det är också författarens benämning på det som styr människorna- nämligen pengar/ den starkares rätt. Lagen är att man måste vara antingen mycket slug eller mycket rik för att klara livhanken i ett hårt samhälle (helst båda två i förening). Sidorna fylls av ett stort persongalleri (det tar lite tid att placera dem alla) men snart utkristalliserar sig två huvudpersoner- den unga, vackra och mycket begåvade Marietta och staden Porto Manacores starke man Matteo Brigante.
Porto Mancore har placerats i södra Italien- på den adriatiska kusten. Det är en fattig liten stad omgiven av sumpmarker och därmed malariaplågad. Det är i mitten av 50-talet och turisterna har börjat leta sig hit- tiderna är på väg att förändras men de gamla syditalienska ränderna försvinner inte så lätt. Arbetslösheten är hög och kriminaliteten likaså. Korruption är lag och det gäller att spela sina kort rätt. Kvinnorna förtrycks och utnyttjas på alla sätt som tänkas kan. Den som kan (få lyckas) ser till att lämna Porto Mancore så snart det går.
"Lagen" är en stark berättelse om ett samhälle som alls inte känns helt obekant även om allt idag kanske är mera fördolt men korruption kommer aldrig att dö ut och personer utan skrupler härjar världen som en pest- det är ett evigt axiom.
Här filosoferar don Cesare (en av stadens starkare män men nu på väg in i ålderdom):
"En sommar när han var på hemväg från London för att i Valencia ta båten till Neapel hade han dröjt sig kvar i Portugal. Han hade gjort sig väl hundra frågor rörande orsaken till denna nations nedgång vars välde hade sträckt sig runt hela jordklotet. Han hade lärt känna författare som inte skrev för någon; politiker som skötte styret för engelsmännens räkning; affärsmän som likviderade sina filialer i Brasilien och bodde i små landsortshålor där de levde på blygsamma räntor utan något mål i tillvaron. Han hade tänkt att den värsta av alla olyckor vore att födas till portugis. I Lissabon hade han för första gången i sitt liv mött ett folk som hade blivit ointresserat.
I dag anser han att italienare, fransmän och engelsmän i sin tur har blivit ointresserade. Intresset har emigrerat till Förenta staterna, Ryssland, Kina och Indien.------- Italienare och fransmän har börjat portugalisera sig efter andra världskriget. Det är vad han tänker utan att på annat sätt intressera sig för saken." (s. 79)
Gunnel Vallqvist skrev så här om "Lagen" i Svenska Dagbladet ----" en påfallande elegant skriven, intelligent, underhållande och verkligt rolig bok."
Det skriver jag under på. Boken gavs ut av Bonniers förlag. En engelsk recension finns att läsa här.
2 kommentarer:
Lagen är kanske halvt bortglömd nu, men den var mycket i ropet för drygt femtio år sedan, och lästes av många. La Loi kom 1957 och nästan genast duggade översättningarna tätt, den svenska redan året därpå, samtidigt som romanen filmades.
När den trycktes om 1961 som ett av de tidiga numren i Delfinserien, säkert i en ganska stor upplaga, var det med ett säljande omslag, med den svartögda och bystiga Gina Lollobrigida, en femme fatale som man hade anledning att se upp med - hon håller stiletten i högsta hugg. På Penguin-upplagan lite tidigare ser man också en av hennes motspelare, Marcello Mastroianni. Yves Montand var tredje hörn i triangeln.
Den första roman av honom som översattes var Den sällsamma leken som kom på svenska 1946, senare kom också 325.000 franc och Kärleksfesten, alla läsvärda. Roger Vailland blev alltså bara 57, han dog i lungcancer.
Ivo Holmqvist: Tack för informationen och jag tycker verkligen att det är synd att den här författaren verkar vara tämligen bortglömd. Jag ska försöka låna hem de titlar du nämnt. (Jag minns mycket väl Gina Lollobrigida- då främst från de där filmstjärnekorten som alla ungar samlade på i slutet av 1950-talet.)
Skicka en kommentar