I väntan på att jag ska få hem Hagar Olssons och Oscar Parlands romaner om Karelen har jag plockat fram "Det var ingen tjusande idyll" som handlar om Gustaf Hellström och hans tid. (Atlantis förlag 2009).
Jag har skrivit om Gustaf Hellström tidigare här på bloggen och jag tycker att han förtjänar att komma fram i ljuset- idag är han tämligen bortglömd som författare. Länge har jag sneglat på den sista delen i romansviten om Stellan Petreus " I morgon är en skälm" (1952) , en bok som en gång tillhörde min far. Jag har bara hunnit läsa några få kapitel men tiden är 1920-tal och det första världskriget är äntligen slut. Stellan Petreus har återvänt till Sverige efter nära 15 år utomlands (sist i USA). Han konstaterar att mycket är sig olikt i det gamla hemlandet och för att hämta kraft och inspiration i tillvaron har han tagit in på ett hotell i fjällen. Handlingen fortsätter fram till mitten av 1930-talet och som jag förstår det tar sedan författaren livet av sin huvudperson.
I allt finns det sju romaner i Petreus-serien och det finns också ett mycket levande Gustaf Hellström-sällskap. Här länken till hemsidan.
3 kommentarer:
"Det hjerte er i fare, Andrésen..." Den ramsan ur en dansk revyvisa spelar en viss roll på slutsidorna i den sjunde och sista boken om Stellan Petreus, Hellströms till stor del självbiografiska romanserie där han mycket riktigt låter sin huvudperson (hjälte är för mycket sagt, därtill är han alldeles för självkritisk och medveten om sina misslyckanden) avlida, efter att ha ådragit sig lunginflammation under en reportageresa i Sovjetunionen.
Det var nära ögat för författaren själv som råkat ut för just det, som han berättat i en mera direkt självbiografisk text, också där med den danska slagdängan virvlande runt i ett feberhett huvud.
Lustigt nog började jag för en tid sedan läsa på nytt Petreus-serien. Starten i Dagdrömmar är lite trög, och en utdragen diskussion på Akademiska Föreningen i Lund där docenten i hallonbuskar (som Frank Heller kallade Bengt Lidforss) är en av kombattanterna tar upp lite för stor plats i andra delen, En mycket ung man.
Sedan bättrar det sig, särskilt i takt med att Hellström drar nytta av sina många år som utrikeskorrespondent i London, Paris och New York. Bäst tycker jag fortfarande Kärlek och politik från 1942 är, och man kan vandra på Hampstead Heath med den romanen i handen.
På Hellström-sällskapets utmärkta sida har Lennart Leopold satt samman en förträfflig kronologi över olika orter i Hellströms peripatetiska liv, och de litterära spåren av dem. Där finns en vacker bild från Hampstead, kanske tagen i närheten av huset som John Keats bodde i...
Dit hjerte... ska det förstås vara - tangentbordet börjar bli slitet och jag skumögd.
Denna efter hand mycket kända visa sjöngs första gången 1936. Komponisten Åge Stentoft (vars smeknamn tyder på att han hade krulligt hår) har kommenterat tillkomsten:
"En dag kom Osvald Helmuth ud til Ludvig i Riddersalen og spurgte, om han ikke ville være med til at lave en revy ude på Bakken. Den skal hedde Cirkusrevyen, for det skulle foregå i et lånt cirkustelt. Ludvig sagde: det vil jeg godt, men så vil jeg have "Krølle" med. Så blev jeg både komponist og pianist i den første Cirkusrevy. Og så begyndte jeg at skrive til Osvald. Den første var "Dit hjerte er i fare, Andresen"...
(Vem Ludvig var vet jag inte).
På nätet kan man lyssna på en trubadur som framkväder alla verserna. det tar nästan sex minuter.
Poul Sörensen som skrev texten var en mycket flitig fabrikant inte bara av revyvisor utan också av dagsverser, under pseudonymen Poeten. Dock var han inte identisk med P. Sörensen Fugholm. "en vänligare och frodigare stamförvant till Alfred Vestlund" som Staffan Björck skriver i sin historik över den litteraturarten, Dikter för dagen.
Bakom den signaturen dolde sig Per Barfoed vars bror Viggo var ännu mera känd på detta flyktiga litteraturområde, som Äerbördigst.
Ivo Holmqvist: Tack för all information! Stort tack. Jag har precis läst ut "I morgon är en skälm" och håller som bäst på med den näst sista delen i Petreus-serien "Den gången". (Jag läser i helt bakvänd ordning!)- nu har jag fått blodad tand så jag ska försöka skaffa mig åtminstone några av de övriga delarna också. "Kärlek och politik" verkar som ett måste.
Skicka en kommentar