Litteraturens särlingar

I min hand just nu har jag "Kult- outsiders och särlingar i litteraturen" av Tomas Lidbeck (Bibliotekstjänst, 2003).

Här kan man läsa om alla de där mytomspunna originalen- de som banade sin egen väg och som ofta stod vid sidan av alla konventioner. Lidbeck fördjupar sig i tjugofem stycken (jag tror att man hade kunnat göra en sådan bok väldigt tjock....).

Många av dessa författare är mycket kända- andra lite mera "obskyra" om man får säga så. Jag fastnade direkt för Isabelle Eberhardt  (1877-1904) som dog ung och som inte hann med att producera så mycket i bokväg. Hon måste ha varit en mycket speciell kvinna- och fylld av motsatser. Hon kom från ett välbärgat hem men hon valde själv det enkla livet - nomadtillvaron. Hon drack (inte bara vatten) , hon rökte hasch och hon förde ett utsvävande erotiskt liv. Hon drunknade i öknen.

Bara 21 år gammal miste Isabelle sin älskade mor (som också verkar ha varit verkligt originell) och efter begravningen köpte hon arabiska manskläder och en häst och så satte hon kurs på det innersta Sahara. Från och med år 1900 levde Isabelle som nomad i öknen och hon följde med åtskilliga kamelkaravaner . Hon träffade en arabisk regementskvartermästare och intensiv kärlek uppstod. Paret gifte sig.

År 1902 utbröt oroligheter i södra Oran och så Isabelle skickades dit för att rapportera. Hon började nu skriva korta noveller och betraktelser över livet i Oran och i öknen.

Natten till den 21 oktober drabbades den by hon tillfälligtvis bodde i av en svår översvämning och Isabelle drunknade. Manuskripten höll på att försvinna de också men de räddades och rekonstruerades så småningom.

På svenska finns "Berättelser från Maghreb" (en novellsamling) utgiven 1993 och läser man på franska eller engelska finns det en hel del att välja bland av/om Isabelle Eberhardt.