Nominerad igen

Leila Aboulela har nominerats till Orange-priset mer än en gång- nu är hon aktuell igen med "Lyrics Alley". Leila Aboulela är född i Egypten men hon växte upp i Sudan- hon studerade bland annat vid universitetet i Khartoum och har en examen i ekonomi. Numera är hon bosatt i Abu Dhabi. Läs mera om hennes författarskap här.

På svenska finns hennes roman "Minaret" som har fått god press. Jag har inte läst (ännu).

Däremot har jag hennes "Lyrics Alley" i min hylla- där har det stått ett tag men nu har jag satt i gång att läsa. ("Lyrics Alley" finns på Orange-prisets långa lista. ) Det är nog inte helt otroligt att den här romanen kommer att översättas till svenska, den också. Handlingen tilldrar sig i Sudan och i Kairo- vi rör oss från 50-tal till 60-tal. Det brittiska imperiet håller på att falla samman- och Leila Aboulela fångar tidsandan- en brytningstid- vägen till självständighet. Jo, jag tror att det kommer att bli spännande läsning.

Det började med frimärken

Som barn samlade jag på frimärken- och Egyptiska frimärken tyckte jag var så fina- för de avbildade ofta både pyramider och så sfinxen. Jag minns speciellt ett... grönt och grant var det, men det har jag inte lyckats hitta på nätet.

-

De gåtfulla hieroglyferna finns det mycket skrivet om- boken längst till höger handlar om hur gåtan löstes av språkgeniet Jean Francois Champollion. Det är en berättelse som är minst lika spännande som en deckare. (Daniel Meyerson: Hieroglyfernas gåta). Om Champollion handlar också Lesley och Roy Adkins bok "Egyptens nycklar". Barry Kemp har valt ut 100 hieroglyfer som han anser extra betydelsefulla. "100 hieroglyfer- tänk som en egyptier" (Norstedts förlag 2006).

-

I mina hyllor finns också en raritet- en grammatik över hieroglyfernas användande. Jag har inte läst den... den har tillhört min far som faktiskt gick en hieroglyfkurs en gång i tiden. Nu vårdar jag denna bok mycket ömt. Kanske får jag ett ryck en gång....

Champollion- mannen som löste hieroglyfernas gåta.

En kättersk farao-Naguib Mahfouz och Mika Waltari

på bilden: farao Echnaton (äv. stavat Akhenaton).
-

- Om min drift att skriva någonsin lämnar mig, vill jag att den dagen blir min sista.

Naguib Mahfouz. (1910-2006).

-

Naguib Mahfouz fick nobelpriset år 1988 och han gick ur tiden för fyra år sedan. Just nu är jag fördjupad i två av hans böcker-"Echnaton, sanningssökaren" och "Miramar". "Miramar" har jag nästan läst ut och jag är på god väg med "Echnaton". Båda böckerna (utgivna på Alhambra förlag) är oerhört fängslande och jag hyser mycket stor beundran för Mahfouz berättarkonst.

-

Farao Echnaton regerade Egypten under 16 år- hans drottning är minst lika känd - den vackra Nefertiti. Denne farao uppsteg på tronen som Amenhotep IV men ändrade namn under sitt sjätte regeringsår. Egypten hade tidigare varit ett land med dyrkan av många gudar (polyteism)- nu påbjöd farao Echnaton tillbedjandet av en enda gud- solguden Aton. Echnaton lät stänga de gamla Amun-templen och han beslagtog prästerskapets jordegendomar som han sedan delade ut till de icke så väl lottade. Han valde också ut en ny huvudstad- i stället för Tebe skapades nu en en stad vid det nuvarande El Amarna i Mellanegypten. "Aton själv, min fader

uppmanade mig att bygga denna horisontstad".

-

Men allt gick illa för Echnaton- hans nya lära uppskattades inte- flera av hans barn dog mycket unga och han själv dukade också under fysiskt. År 1335 (cirka) före Kristus avled han.

-

Mahfouz låter flera personer komma till tals i "Echnaton- sanningssökaren" - alla har de sin egen bild av den omstridde och gåtfulle faraonen (det är faraos vänner, fiender-ja, även hans hustru Nefertiti ). I slutänden blir det nog så att det är läsaren själv som får avgöra hur Echnaton ska uppfattas...... (jag återkommer med mera utförliga tankar om boken).

-

För den som är intresserad av det gamla Egypten vill jag tipsa om Torgny Säve-Söderberghs böcker "Faraoner och människor" och "Egyptisk egenart". I min bokhylla finns också en verkligt läsvärd roman skriven av Mika Waltari: Sinuhe egyptiern (utkom ffg 1945). Sinuhe är hittebarn- växer upp under 1300-talet f Kr i Egypten- blir läkare. Han upplever bland annat farao Echnatons regeringstid. Mika Waltari var mycket noga med att vara så historiskt noggrann som möjligt i sin roman. (Jag är mycket förtjust i boken och den gjorde ett djupt intryck på mig när jag läste den för ganska många år sedan nu....)

Fokus på Egypten

Det var inte meningen men plötsligt har jag tre romaner på gång - och av två författare från Egypten. Hermia skrev för inte så länge sedan om " Miramar" av Naguib Mafouz- det lät så intressant att jag letade rätt på ett exemplar av boken på biblioteket- nu har jag nästan läst klart och jag har verkligen varit uppslukad... idag hämtade jag också Nawal el Sadawis "Den stulna romanen" - samtidigt som jag hittade "Echnaton" - ytterligare en bok av Nahfouz.

-

Jag har inte läst recensionerna av el Sadawis bok men har förstått att den sätter fingret på religiöst och politiskt hyckleri. (Helst i manlig skepnad då förstås).

-

Farao Echnaton har alltid fascinerat mig- mannen som rörde om i maktstrukturen i det forna Egypten- och påbjöd en enda ny gud- solguden Aton. Mafouz försöker komma till klarhet om vad som verkligen hände under denne faraos styre- i romanens form.