Det sista kriget

Så var det tänkt. "The war to end all wars". Så blev det inte. Det är snart 100 år sedan det första världskriget bröt ut. Det finns ingen kvar som kan minnas de där ödesdigra dagarna i augusti år 1914. Min far var bara ett barn under krigsåren men han kom ihåg bristen på mat och så givetvis spanska sjukan som kom tätt i krigets spår. I Malmö odlade man potatis i parkerna och kaffe kunde man bara drömma om- farmor samlade ihop vetekorn som hon rostade och bryggde på. Sill blev stapelföda. Sverige slapp dock att gå in i den stora konflikten. Vi fick behålla vår generation av unga män.

I andra delar av Europa slaktades blomman av en ungdom på slagfält och i skyttegravar. Det finns mycket skrivet om den här tiden och jag har valt ut tre böcker som jag vill läsa.

Jean Echenoz har skrivit en kort roman (eller en lång novell) om fem män som går ut i kriget- och hur deras liv för alltid förändras.

Timothy Findleys bok handlar om en 19-årig kanadensare som upplever helvetet i skyttegravarna. "The Wars" har blivit en kanadensisk modern klassiker.

Helen Dumores "The Lie" tar läsaren med till Cornwall. Vi skriver år 1920 : Set on the Cornish coast two years after hostilities have ended, the novel is a first-person account given by Daniel, a shell-shocked survivor who has returned to his birthplace without a family, a home or the companionship of his closest boyhood friend, Frederick, who perished alongside him in a shell-hole on the western front. Hela recensionen av boken kan man läsa här (The Guardian).