Minns ni år 1962? Jag gör det knappt själv men det var ett år som var mycket händelserikt. Framför allt vad gäller de amerikanska relationerna (och de sovjetiska i än högre grad) till Kuba och så kom ju den där otäcka veckan när allt eskalerade till något som mycket lätt hade kunnat bli ett tredje världskrig- DET minns jag väldigt väl- och jag kan ännu känna den där skräcken när jag tänker tillbaka på de dagarna. Min man (som var amerikan) berättade om övningar i klassrummet "hur man skyddar sig vid atombombsattack" - och en rädsla som inte heller han någonsin glömde.
Då är det självklart att jag vill läsa Siegfried Lenz amerikanska dagbok från just det året- 1962. Då reste han omkring i USA och tecknade ner sina intryck.
Thomas Hettche är en författare jag inte känner till men jag har sett att flera av hans böcker finns översatta till engelska och nu har han kommit ut med en essaysamling "Totenberg" som handlar om människor och böcker. Den vill jag läsa!
Eva Menasse har skrivit flera romaner och nu senast har hon hamnat på "Bestenliste" med sin "Quasikristalle". Eva Menasse är en österrikisk författarinna och "Quasikristalle" är lite av en experimentroman i tretton kapitel. Margareta Flygt har recenserat boken på Dixikon. Jag blir nyfiken både på den här romanen och också på Eva Menasses "Vienna" som faktiskt finns i engelsk översättning. Här är handlingen förlagd till 1900-talets Wien och i centrum står en judisk familj.
4 kommentarer:
Av Hettche har jag läst Fallet Arbogast som jag tyvärr inte alls gillade. Läste nog i tron att det var en "vanlig" deckare, ser jag nu i min recension ...
http://bokmoster.blogspot.se/2004/01/fallet-arbogast.html
Eva Menasse låter intressant, hon får hamna på min tyska lista.
Bokmoster: Jag beger mig raskt till din recension. Jag kan nog tro att Hettches romaner är något knepiga... essayerna är kanske lite mera lättsmälta....
Jag tycker inte om Hettche. Hans första böcker handlade mer om "bok-maskinen" än om människor. Han älskade filosofer och medievetenskapsmannen som Kittler eller Norbert Bolz som jag inte alls gillade, det var allt so kallt och sarkastiskt ibland. Bokstaver i bokstaver i texter i texter var mycket mer viktig än livet för många. Men kanske är essayerna bättre! Och vad jag läsde var från 1989 till ungefär 2000 bara.
Han var mer som en postmodern vetenskapsman för mig. Kanske han är bättre idag, vad vet jag...
Klemperer: Det låter inte så lockande... jag gillar inte det där överdrivet vetenskapliga. Romanerna av Hettche ska jag nog inte läsa- kanske essayerna är mera lättsmälta fast nu börjar jag ju undra....
Skicka en kommentar