Ovan en av de turkiska utgåvorna av romanen.
"A Mind at Peace" kom ut ffg 1949 och handlingen i boken tilldrar sig omkring 1939. Det är en tid fylld av motsättningar och öst och väst håller på att "gnuggas mot" varandra i Turkiet. Det gamla och det nya möts ständigt och människor måste ta ställning till många nya tankar. "A Mind at Peace" har varit en stor inspirationskälla för bland andra Orhan Pamuk och jag läser att President Obama har boken i sin hylla (han fick den som gåva vid ett statsbesök nyligen). En turkisk klassiker av stora mått är det och jag är tacksam över att "A Mind at Peace" finns i engelsk översättning.
"Diffus, flyktig, broderat språk.... så lyder några recensionskommentarer. Jodå, jag kan hålla med om att det ibland är svårt att hänga med - är man som jag väldigt dåligt insatt i turkisk historia och turkiskt samhällsliv blir det lite av en utmaning att läsa- men för mig var det en utmaning som jag tycker lönade sig i längden.
Huvudpersonen är Mümtaz- en historiker med ett tragiskt förflutet. I de svåra tiderna efter första världskriget förlorade han sina föräldrar och så fick han växa upp tillsammans med sin kusin Ihsan och hans familj i Istanbul. Ihsan är en god människa och han blir ett stort stöd för Mümtaz. Mümtaz lever i "ordens värld"- han tänker och han filosoferar.
Så kommer kärleken in i hans liv i form av den frånskilda (och mycket vackra) Nuran. Detta är en inte alldeles okomplicerad förbindelse för Nuran har också en liten dotter, Fatma, som lider av skilsmässan. Fatma är ett sårigt och ledset barn. Svarta moln dyker upp på himlen och det visar sig att kärleken mellan Nuran och Mümtaz är hotad- något lyckligt slut blir det inte.
Musiken tar en stor plats i romanen - direkt och indirekt.
" Yet Rumi was justified: Yearning was the solitary secret of the ney. Should someday one make a daring, synsthetic interpretation of Turkisk instruments similar to that made by Rimbaud for vowels in the poem "Voyelles", doubtless one would most certainly see in this simplest of a la turca instruments the flesh-hued longing of nightfall. The ney should be untainted by the sounds of European or a la franga flutes, horns, and even the deep emerald green or blood red timbre of the remarkable hunting strains that have for centuries delineated bestial dispositions. In their need to re-create or rediscover nature in new ways, such instruments often forsake the very longing that ought to be one of art's true domiciles. For the ney articulates by usurping the place of the nonexistent, by pursuing that very absence."
"A Mind at Peace" är ingen roman fylld av "action" och händelseförloppet är mycket långsamt. Det väsentliga här ligger i tankens värld och språket är ofta mycket poetiskt och ibland kanske lite väl blommigt. Jag tycker mycket om boken ändå för den har något av- som jag tror- Turkiets själ i sig och den väcker en stor lust att läsa mera från den här världen.
En välskriven och intressant recension av boken kan man läsa HÄR.
För den som kan tänka sig att läsa på franska kanske den här kortromanen kan vara en god introduktion till Tanpinars författarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar