Just nu läser jag Hans-Werner Richters roman "Ein Julitag" som har getts ut av Wagenbach förlag- ett förlag som verkligen har intressanta böcker i "sitt stall" (kika in och se själv!). Jag kunde inte låta bli att glutta lite i slutet på boken och då hittade jag flera bokrekommendationer från förlaget, en av dem hade rubriken "Levnadshistorier under svåra tider". Åtta författare och åtta böcker rekommenderas och jag blev speciellt intresserad av Elsa Triolets "Die Frau im Nerz".
"Die Frau im Nerz" är egentligen en novell och den handlar om kvinnor med tema: "förlust av ungdom och skönhet"- tidpunkten är andra världskriget.
Vill man hellre läsa något av Elsa Triolet på svenska eller engelska (om man inte kan tänka sig franska eller tyska) tror jag att "Första revan kostar 200 francs" kan vara något att börja med. Den boken kom ut i sin svenska översättning år 1946 (och den hade belönats med Goncourtpriset år 1944)- nu är den en klassiker och den har också getts ut av det engelska förlaget Virago.
Elsa Triolet föddes i Moskva år 1896 men hon tvingades fly Ryssland redan år 1918 tillsammans med sin mor och hon slog sig först ner i Paris där hon gifte sig med en landsman (André Triolet) och med honom flyttade hon till Tahiti. Vistelsen där blev inte långvarig - hon återvände snart till Frankrike och Paris och så småningom gifte hon om sig med författaren Louis Aragon. Det äkenskapet varade sedan hela livet.
Nina Berberova (1901-1993) är ännu en exil-författare som jag faktiskt har läst ett par böcker av (inklusive hennes omfångsrika memoarer)- flera av Berberovas romaner finns översatta till svenska. "Ataschew in Paris" hör inte till dessa översättningar så den vill jag gärna försöka läsa.
Nina Berberova växte upp i St Petersburg men även hon tvingades lämna sitt hemland- året var 1922. Hon slog sig ner i Paris och där stannade hon fram till 1950 då hon for till USA. USA blev sedan hennes nya hemland och hon blev amerikansk medborgare år 1959 . Berberova levde där fram till sin död år 1993. Jag tycker om hennes sätt att skriva och läser gärna flera böcker av henne.
4 kommentarer:
Nina Berberova känner jag till genom den lilla pocketboken Följeslagerskan, om ackompanjatrisen som får anställning hos den stora sopranen. Den tyckte jag om!
Bokmoster: Ja, den minns jag - och jag gillade den mycket!
Nina Berberova har jag läst i alla fall. Med mina understrykningar. En självbiografi
står i min egen hylla. snart dags för omläsning
Mrs C: Just den har jag också- en rejäl klump....(men mycket bra!).
Skicka en kommentar