Den sista ottomanska sultanen Abdul Hamid II (1842-1918). Här på fotot är han ung och har ännu inte "uppstigit på tronen", Bilden är troligtvis tagen på Balmoral Castle under en längre resa i Europa. Året var 1867.
Sultanen har kanske inte så mycket direkt att göra med handlingen i den bok jag nu läser "A Mind at Peace" av Ahmet Hamdi Tanpınar, men han nämns på ett par ställen och hans ande vilar över det sönderfallna Ottomanska riket.
Handlingen tilldrar sig i Istanbul och det är år 1939 när romanen tar sin början. Jag har mycket kvar att läsa men jag kan redan konstatera att det här är en vacker och mycket filosofiskt skriven bok.
"Neither death nor life exists. We exist. Both are inherent in us. All other things are just immense or tiny accidents passing in the mirror of time. A mountain on Mars erupts and disintegrates. Streams of molten rock harden on the lunar surface. New solar systems appear like the massive droplets of milk shimmering in the light of the sun amid the Milky Way. Coral reefs form at the bottom of the seas, and stars implode in colorful and fiery pyrotechnics in the shadow of the moon, like April flowers scattering in the wind. The bird eats the worm; in the bark of a tree, a hundred thousand larvae mature and a hundred thousand insects mingle into the earth. These are all phenomena that occur involuntarily. They're refractions illuminating, and occasionally darkening, that vast, rare, matchless pearl with call Creation, that solitary blossom of time, that lotus of the ages."
s. 75 "A Mind at Peace". Översättningen är gjord av Erdağ Göknar.
Tanpınars böcker ser inte ut att finnas i svensk översättning men på tyska och franska kan man nog hitta en del (och även på engelska).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar