Det här är en gammal och idyllisk bild från början av förra seklet. En vacker sommardag på stranden i Bansin på ön Usedom i Östersjön.
Jag har läst Hans Werner Richters sju minnesbilder av hembygden "Geschichten aus Bansin" - och alla handlar de på något sätt om Richters far, Richard. Det är skrivet med humor och detaljrikedom, med kärlek och med visst vemod också- den här tiden kommer inte tillbaka även om jag tror att Bansin till viss del nu har återuppstått som den populära badort det en gång var.
Den första minnesbilden har titeln "Basiner Topographie" och den borde verkligen bli en klassiker (om den inte redan är det).
"Die strassen des Ortes, in dem mein Vater lebte, bilden ein Kreuz. Die längere Seestrasse läuft von Süden nach Norden, die kürzere Bergstrasse von Westen nach Osten. Sie schneidet die Seestrasse in ihrer oberen Hälfte. Das Kreuz ist behangen mit ein paar Nebenstrassen, mit einem Kriegerdenkmal, mit einem vermoderten See, mit zweiklassigen Volksschule, mit Villen aus der Jahrhundertwende, mit einem Kinderspielplatz und mit zwei Tennisplätzen. Die Kiefernwald, der von Westen her and das Kreuz grenzt, umschliesst Kriegerdenkmal, Kinderspielplatz und Tennisplätze."
Så fortsätter Richter med att beskriva invånarnas historia - vad de arbetade med och hur de levde. Han berättar om den där dagen i augusti år 1914 då så många män drog i väg västerut under stort jubel. Den starkt reducerade skara av dem som kom tillbaka såg till att bilda en "Kriegerverein" och att upprätta ett minnesmonument. Så var det snart år 1930 och de första nazisterna dök upp- de marscherade genom Seestrasse och sjöng "Rotfront und Redaktion erschossen" (de visste inte vad ordet "Reaktion" betydde och så blev det "Redaktion" i stället). De bruna tog snabbt över makten och "den dummaste av dem, en målargesäll, blev Ortsgruppenleiter. I september 1939 drog de så iväg- men inte under jubel denna gång. De kom inte tillbaka -i stället kom ryssarna och våldtog deras fruar."
Stranden har också sin historia. Först från år 1897 kan man tala om badstrand- och så började en period med badanstaltsbad följt av en tid av fria bad och så sist en period med både fria bad och nakenbad. Inte mindre än tre badanstalter växte upp- slottsliknande byggnader med tinnar och torn med fanor och trappor och så fanns det massor av badhytter.
"Geschichten aus Bansin" är en verkligt trevlig bok - Richter skriver medryckande och han kan sannerligen berätta. Att det inte var en dans på rosor att leva på ön Usedom framgår dock helt klart- men Richter kan konsten att ta vara på de där speciella ögonblicken- goda som onda.
En annan berättelse som jag kommer att minnas är "Skyttekungen" (Den minnesvärda dag då Richters far sköt bäst av alla sina militärkamrater- och sedan firade och hade baksmälla i tre hela dagar....) . "Mein Vater blieb drei Tage im Bett, erwachte aber nach wenigen Stunden mit schmerzen im Kopf, im Magen und in allen Gliedern. Er begann nach der Hilfe meiner Mutter zu rufen."
Men där fanns det ingen hjälp att få- "det får du minsann stå ut med" sa den obarmhärtiga hustrun. (Och det kunde han väl gott ha, tycker man....).
Jag tyckte så mycket om Hans Werner Richters sätt att skriva att jag har bestämt mig för att läsa hans roman "Ein Julitag" och så hans minnesanteckningar om sin tid i Gruppe 47 " Im Etablissement der Schmetterlinge". Båda böckerna har getts ut av Klaus Wagenbach förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar