Det som hände i Tyskland (på många platser) i maj 1933 är ingenting att fira men väl att minnas. I dagens DN skriver Ola Larsmo om "Böckerna som brändes bort från historien" - och han hänvisar bland annat till Volker Weidermanns bok (Das Buch der verbrannten Bücher) om författarna som drabbades av nazisternas utrensningar och deras öde. På fotot ovan har jag lagt till Bradburys Fahrenheit 451 som väl torde vara bokbrännandets stora epos. En skrämmande historia om förtryck.
Den tyske författaren Erich Kästner var själv närvarande när hans böcker brändes den 10 maj år 1933- i Berlin. Då ropades det "Mot dekadens och moraliskt förfall! Framför allt var det väl Kästners "Fabian" som inte föll de styrande brunskjortorna i smaken.
I över 30 universitetsstäder brann bålen och raden av "otyska" och "dekadenta" böcker som slängdes i elden var nästan oändlig. Hemingway och Andersen-Nexö (t ex) var bland de utländska författare som drabbades av nazisternas vrede.
En minnesplakett över bokbålen (den finns att beskåda i Frankfurt am Main) (Lånat foto).
Många tyska författare försvann in i glömskans mörker efter bokbrännandet- och Larsmos artikel handlar mycket om just detta. Han pekar också på att få av de brända författarnas böcker kommit i nyutgåvor- och jo, det gick således att döda både litteratur och idéer (citat: Larsmo).
Jag har haft en liten "serie" om de brända böckernas författare här på bloggen - (det var under år 2011) och jag skrev bland annat några rader om Adrienne Thomas- en av dem som försvann in i glömskans mörker.
3 kommentarer:
brunskjortorna läste väl knappt böcker
tänk, att stå bredvid och se sina verk gå upp i rök! hur mår man sedan?
Hannele: Kanske inte den så kallade inre kretsen men förvånansvärt många studenter deltog i bokbrännandet- de rycktes väl med i den allmänna extasen. Otäckt att tänka på.
Mrs C: Man mår säkert mycket dåligt- och Kästner tvingades till tystnad under hela kriget. Han klarade i alla fall livhanken.
Skicka en kommentar