"Tristan"- en novell av Thomas Mann från 1903 tilldrar sig (som "Bergtagen") i sanatoriemiljö. Sanatoriet är inrymt i ett slott- och beläget i alperna där det finns hög och ren luft. Hit kommer den klena fru Gabriele Klöterjahn för att kurera sina dåliga "luftrör"- (vi får dock reda på att hon har hostat blod så tillståndet är allvarligare än hon (och hennes man) låter påskina. Miljön är spöklik- känslan av dödens väntrum går inte att komma undan- man behandlar de sjuka med morfin och iskurer- och underhåller dem i väntan på det oundvikliga. På sanatoriet vistas också en misslyckad författare Detlev Spinell. Han grips av en häftig förälskelse i Gabriele som får sin kulmen en eftermiddag då hon på Detlevs uppmaning spelar flera stycken ur Wagners opera "Tristan och Isolde på piano". Thomas Mann skildrar musikens trollbindande makt på ett oerhört skickligt sätt "
-
" Andra akten, viskade han; hon vände bladen och började med andra akten.
Hornklang dog bort i fjärran. Eller var det lövens sus? Eller en källas svaga porlande? Nattens tystnad sänkte sig över nejden liksom rummet och ingen enträgen maning förmådde längre hålla längtans makt tillbaka. Det heliga mysteriet fullbordades. Facklan släcktes, med en sällsam plötsligt sordinerad klang sänkte sig dödsmotivet och i flämtande otålighet lät den längtande sin vita slöja fladdra den älskade till mötes, då han med utsträckta armar närmade sig henne i mörkret."
-
Ska Gabriele gå musikens väg eller ska hon följa famlijens väg (kärnfamiljens)? "Tristan" är en utsökt vacker och känslosam novell. Konstnärsliv är ställt mot borgerlighet.... det eviga temat i många av Manns böcker....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar