Utdrag ur brev från sanatoriet i Skörping till föräldrarna- från min mormor
Aa, ja det er dröjt dette- at vi også begge er blevet syge för hen har jeg holdt modet oppe- men nu- jeg kan nu ikke finde mig til rette laengere- jeg er den eneste arbejder i båsen og den gifte kone der har gået laengst på arbejde- jeg har varet forkölet- da vi begyndte at få varme steg temperaturen skulle jeg i seng en dag- men jeg slap dog fri og nu håber jeg riktig nok at slippe ud herfra- jeg laenges så efter friheden.
-
C. havde varet til undersögelse, det var gået noget frem. Overlaegen vented på at få den ene lunge god för så at give ham luft i den höjre- og dette pusten er något så langvarigt--- men vist det går heldigt, så er det den mest radikale måde- men jeg synes der er en del risiko--- det er ikke til att forklare skriftligt.
-
2 kommentarer:
"jeg laenges så efter friheden"
det kan jag förstå, har själv legat mycket på sjukhus, särskilt som barn. Sanatorium måste ju ha varit riktigt spöklikt, många som dör.
Violen:Jag känner verkligen med dig- att som barn hamna på sjukhus är fasansfullt. Förr (och som jag har förstått det är du 50-talist?) fick heller inte föräldrar vistas hos sina barn. (Jag var själv ganska frisk som barn men minns en två-veckors vistelse på MAS (Malmö Allmänna Sjukhus) som tre-åring med mycket ledsna minnesbilder...)
Skicka en kommentar