Brückners roman kom ut i Tyskland år 1954 och blev genast en storsäljare ("Ehe die Spuren verwehen")- snabbt, snabbt kom översättningen till svenska (Margareta Nylander) - Almqvist & Wiksell/Gebers förlag AB stod för utgivningen redan nästa år.
-
Hässleholms bibliotek har bevarat den här bokskatten i sina gömmor- och det är jag mycket tacksam för.
-
"Om det är sant att en stor olycka eller en stor lycka ger varsel om sin ankomst, så har jag inte förstått att tyda tecknen. Det var en dag som alla andra. Nej, inte riktigt. Den skilde sig från de föregående, dock inte på något sätt som kunde så i samband med händelsen."
-
Berättaren är en man i övre medelåldern- bankdirektör i en mindre tysk stad. Gift, två barn- han lever ett typiskt inrutat övre medelklassliv. Så omkullkastas hela hans tillvaro- på väg hem från arbetet kör han på och dödar en ung kvinna. Långsamt ändrar berättelsen fokus- från bankdirektören till den unga kvinnan. Vem var hon? Hur levde hon? Var kom hon ifrån? Tempot accelererar hela tiden och pusselbitarna läggs på plats- en efter en. Det blir faktiskt olidligt spännande- lite som en deckare men här är det en människas liv som ska kartläggas. Jag kunde inte släppa taget om boken när jag väl hade börjat- från första sidan till den sista... jag var fast.
-
Här talar man som känt den unga kvinnan (Gabriele)
" Jag känner alltid hennes närhet i min trädgård. Kan ni förstå hur hon har fängslat mig med den? Jag kan inte bli fri från henne. Brev och fotografier, det är saker man kan bränna upp och så bli fri från dem. Men trädgården, som jag älskar mer än någon annan plats jorden? Brev skulle jag ha kunnat visa för min hustru. Då skulle hon ha förstått att jag hade älskat henne, men att det nu var slut. Men hur ska jag kunna berätta för henne om blommor och träd, utan att hon kommer att hata huset och trädgården, där hon ändå måste leva tillsammans med mig? Hon anar något. Någon har tänt en gnista i henne och elden brinner sakta i det fördolda."
-
För bankdirektören blir livet aldrig mer det samma (det är han som gör alla efterforskningar och som letar sig fram till vem Gabriele var).
-
"Innan spåren försvinner" är kanske ingen "nobelprisroman" (men hur många romaner är det?) men det är en spännande berättelse med god psykologisk insikt i en kvinnas liv och död. Christine Brückner förtjänar att ta lite mera plats på den litterära scenen även här i Sverige. Jag kommer nu att vilja läsa hennes "Jauche und Levkojen".
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar