Svaneke kyrka på Bornholm-
"Några dagar innan mor dog kallades vi barn in till henne. Hon ville ta avsked av oss. Inger hade fyllt åtta år i januari, jag var sex och Jens nyss fyllda fem. Detta är ett ögonblick som jag levt med hela mitt liv och det som gjort det djupaste intrycket på mig och kanske format min inställning till livet. Mor räckte över sin silvermedaljong till mig- så bad hon oss att söka bli goda människor, till glädje för andra. Hon sa också att hon gick bort för att träffa far och att vi en gång skulle träffas alla. När hon kom upp till Gud skulle hon be honom att låta sina änglar bevara oss och hon skulle själv försöka vara oss nära alltid. Detta är vad jag minns. Dagen därpå, den 5 april, var det kallt, lite snö hade fallit under natten och Jens och jag beslöt att dra ner en kälke från vår uthusvind. Vi var i full färd med detta när en av mostrarna kom och hämtade oss. Vi stod i köket när de meddelade oss att mor var död, de grät båda två.
-
Dagen därpå gick vi ut på en äng och plockade buketter av snödroppar som just då slagit ut. Mor hade nu blivit lagd i en kista, som stod på golvet inne i ett av morfars rum. Man hade klätt henne i hennes brudklänning som bruk var vid denna tid i Danmark. Vi lade snödropparna bredvid henne i kistan och fick klappa henne på pannan, som var kall. Sedan skruvades locket på och kistan bars ut och upp i gravkapellet vid kyrkan.
-
Några dagar senare, jag tror att det var den 11 april, blev mor jordfäst i Svaneke kyrka. Kransarna var många, i dubbla rader från altaret till ingångsdörren. Så blev mor begravd bredvid far på Svaneke kyrkogård. Vi barn lade ner var sin krans. Jag förstod inte då vidden av den förlust jag gjort. Jag skulle nu börja ett nytt liv- utan mor och far- syskonen långt borta, ett främmande land, andra seder, annat socialt beteende."
-
Skrivet av min mor- som fick lämna allt och flytta till Sverige.
.JPG)
7 kommentarer:
Mycket mycket gripande och välskrivet.
Mycket starkt. jag trodde det var en författare, din mor skriver mycket fint. Och sorgligt. Hur gammal var hon när hon skrev ner det?
Violen och Snowflake- tack för de raderna! Det är mycket sorglig läsning och jag hade svårt att skriva der det själv.Min mor var nog omkring 60 år när hon skrev ner de raderna- hon hade för avsikt att skriva sitt livs historia- men hon kom bara fram till 10-års ålder ungefär. Jag är tacksam för de sidor jag har (hon skrev i en sån där svart vaxdukslädd anteckningsbok).
Om du har tid och lust kanske du skulle skriva ner saker hon berättat för dig? Fylla på historien.
Kanske rent av skriva ner din egen? Fast du kanske skrivit dagbok...
för ättlingarna att vörda som skatter om 100 år.
Snowflake: det du skriver är jätteviktigt. Jag har gjort vad jag har kunnat för att teckna ner allt som finns både i brevform och i "hjärnan"- det skulle alla göra- för det är, som du säger, ovärderliga skatter för kommande generationer. Varje familj har sin berättelse- varje människa också sin.
Dina barnbarnsbarn kommer att vara tacksamma, tror jag. Oavsett vad vi vill tro så är vi så mycket produkter av våra föräldrar och mor/far-föräldrar... det var en grej som var bra med de adliga i af Kleens bok: att de hade koll på sin historia.
Snowflake: Du har så rätt- vi är produkter av tidigare släktled. Vare sig vi vill det eller ej. Mönster finns som går igen. Jag har letat så mycket i min egen släkt och vet att man får många "aha"-upplevelser under den resans gång, förklaringar... insikter. Det är lite som katten på råttan och råttan på repet... Jo, det adliga har nog superkoll på sina anor och kan följa dem låååångt bak i tiden.
Skicka en kommentar