Kazuo Ishiguros roman "Konstnär i den flytande världen" kom ut (på originalspråket) år 1986 och tyvärr har mitt lokala bibliotek gallrat ut den så jag har läst på engelska. Ishiguro är något av en kameleont vad gäller författandet och han behärskar många genrer. I "An Artist of the Floating World" ( och titeln på boken beskriver innehållet mycket väl) möter vi Masuji Ono - sensei- (mästare i sitt fack, som är konstnärens) och vi skriver 1948-1949. Japan har förlorat kriget och nu tvingas man in i en helt annan värld. Tiderna har drastiskt ändrats och i all röra sitter Sensei och ser tillbaka på sitt liv samtidigt som han är fullt sysselsatt med sin yngsta dotters äktenskapsförhandlingar. Handlingen pendlar så mellan nutid och dåtid och jag får ofta stanna upp för att hämta andan - språket är ofta så outsägligt vackert och vemodet fyller sidorna.
Japan under trettiotalet var en nation på marsch och på väg att erövra världen med vapenmakt. De nationalistiska strömningarna drog folket med sig i en sällan skådad mäktig rörelse och Sensei ( jag väljer att kalla honom så) deltog i denna yra. Nu tvingas han skämmas för sitt handlande och mycket i den här boken handlar om skuld och konsten att leva vidare i en totalt förändrad värld.
"An Artist of the Floating World" är som en matrjosjka (rysk docka) - hela tiden öppnas nya bilder, nya intryck och jag börjar genast att läsa om för jag vill inte gå miste om något. Inledningen är redan en klassiker i sig:
" If on a sunny day you climb the steep path leading up from the little wooden bridge still referred to around here as 'the Bridge of Hesitation', you will not have to walk far before the roof of my house becomes visible between the tops of two gingko trees."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar