Marie Darrieussecq har skrivit en biografi över den tyska konstnärinnan Paula Modersohn-Becker. Boken finns ännu inte, mig veterligen, i svensk översättning. Jag har själv valt att läsa på engelska.
Paula Modersohn-Becker dog mycket tragiskt och mycket ung. Trots att hon var mycket produktiv som konstnär lyckades hon bara sälja tre målningar under sin livstid men idag kan man se hennes tavlor lite varstans och i många olika skepnader. Marie Darrieusecq har lyckats fånga både kvinnan och konstnären på lite över hundra sidor. Boken är en passionerad hyllning till kärlek, frihet och integritet och jag ser framför mig en vackert skimrande fjäril i flykt mot en mörknande himmel. Fjärilsstoft... som vindarna skingrar.
Paula Modersohn-Becker kom tidigt till konstnärskolonien i Worpswede men det var i Paris som hon fann sig bäst till rätta, det var där hon kände att hon hörde hemma. Äktenskapet fjättrade henne och hon var lyckligast på egen hand men till slut blev fjärilen fångad i nätet och så var den korta sagan slut. Marie Darrieusecq har gett Paula nytt liv och hon har lagt ner ett mycket gediget arbete på att komma så nära det bara går.
" Women do not have a surname. They have a first name. Their surname is ephemeral, a temporary loan, an unreliable indicator. They find their bearings elsewhere and this is what determines their affirmation in the world, their 'being there', their creative work, their signature. They invent themselves in a man's world, by breaking and entering.' "
"----And at last you saw yourself as a fruit,
you stepped out of your clothes and brought
your naked body before the mirror, and you
let yourself inside,
down to your gaze, which remained strong, and
didn't say: This is me, instead: This is."
(Rainer Maria Rilke).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar