Henrik Pontoppidan. Nobelpristagare i litteratur år 1917.
Det blev en blåsig färd över bron igår och Hyllie station gör sannerligen resenären väl bekant med vädrets makter. Jag hade siktet ställt på Politikens boghall invid Rådhusplatsen. Bokhandelsdöden har gått hårt fram även i Köpenhamn och det finns inte många boklådor kvar att botanisera i. Man får vara tacksam så länge man kan gå in och leta bland de ännu ganska många hyllorna hos Politiken.
På borden trängdes både dansk litteratur och översättningsdito. (Elena Ferrantes Neapel-romaner låg prydligt uppradade). Tyvärr är böcker ganska dyra i Danmark och det gäller att välja noga- hem kom jag med en hett önskad klassiker nämligen Henrik Pontoppidans " De dödes rige" en av hans tre stora romansviter och den som har fattats mig i hyllan länge.
Jag har skrivit om Henrik Pontoppidan här tidigare och jag kan bara konstatera att det är illa ställt med nyare översättningar av hans verk här i Sverige. Tråkigt nog, vill jag tillägga.
Pontoppidans bøger egner sig til en efterårsweekend, hvor man kan putte sig i en stol og ellers bare læse. Især Pontoppidans tre store romaner egner sig til det lange stræk – man kan, med en kliché, ikke lægge bogen fra sig, før den sidste side er vendt. Så skriver Sidsel Sander Mittet på Litteratursiden.dk - och det skriver jag under på.
En trappa ner i bokhandeln hittar man facklitteratur och jag drogs till hyllan märkt "dansk historia". Det har skrivits mycket om besættelsen under detta år , ett ämne som man nog inte kan tala tillräckligt om. Det svenska minnet är extra kort och vi har nog svårt att begripa vad som hände och skedde alldeles i vår närhet under så många år.
Bornholm drabbades extra hårt av kriget eftersom de fick uppleva två olika ockupationer. Först kom tyskarna och sedan blev man "befriade" av ryssarna. För säkerhets skull bombarderades både Rönne och Nexö också (av ryssarna). Den tyske kommendanten vägrade att ge sig till de ryska trupperna och i det övriga Danmark hade man fullt upp med att fira segern. Den lilla ön där i Östersjön glömdes bort. "Mor har blivit evakuerad" skrev en kusin till min mamma. "Vad då evakuerad?", undrade mamma, men det fick hon snart reda på. Jesper Gaarskjaer har skrivit en mardrömslik skildring av en mardrömslik tid.
Min dag i Köpenhamn avslutades i "Danmarks dejligste garnbutik" ,Sommerfuglen, som ligger invid Nationalmuseum och således mycket centralt. Där kan man njuta av mängder av vackra garner i alla regnbågens färger- och beundra skaparkraften hos de kvinnor som verkligen behärskar handarbetets konst. Annette Danielsens "Kunsten at strikke en ö" är en fröjd för ögat med nedslag på femton olika danska öar (var och en får sig tillägnat ett vackert plagg.)
2 kommentarer:
Gratulerar till en lyckad inköpsrunda! Jag ser fram emot att höra mer när du har läst din nya svit av Pontoppidan. Det är bra att det inte är alltför svårt att läsa på danska (eller norska) så att de böckerna också är tillgängliga.
Jenny: Jag är nöjd med min dag i Köpenhamn och jag har redan börjat läsa Pontoppidans bok. Tur att de finns på originalspråket - och synd att de svenska versionerna saknas eller består av den tomma mängden. (som man sa på den tiden man skulle lära så kallad ny matematik).
Skicka en kommentar