Khushwant Singh

Det här är en  gammal karta på Punjab - idag ser gränserna annorlunda ut och en stor del har blivit till Pakistan.

Den indiske författaren Khushwant Singh blev nära 100 år gammal och gick bort förra året. Då hade han varit ytterst flitig med pennan under så gott som hela sitt liv. Han skrev tidningsartiklar, romaner, essäer, facklitteratur i en aldrig sinande ström. Mest känd blev han för romanen "Tåg till Pakistan" en så kallad "partitionbok" (det finns en hel genre ägnad åt just denna tid i Indiens historia och inte undra på).

"Here lies one who
spared neither man nor God,
waste not your tears on him,
he was a sod

Writing nasty things
he regarded as great fun
Thank the Lord he is dead
this son of a gun."

Så skulle Singhs epitaf ha sett ut om han hade fått som han själv hade velat,  men så blev det inte. Khushwat Singh var en orädd författare- och sådana behöver vi flera av.

I write what I believe in and don't care a damn about the consequences.

I think humour can be a very lethal weapon.You make somebody a laughing stock and you kill him. But most journalists don't do it. They get angry, which doesn't serve the purpose.

Han blev känd för sin vassa penna och han var mycket frispråkig.

Jag har läst "Tåg till Pakistan" (Tranans förlag 2014) översatt till svenska av Birgitta Wallin.

Handlingen tilldrar sig i Punjab och det är den heta och torra sommaren år 1947. I augusti delades så Indien upp och en ny stat skapades- Pakistan. Detta ledde till stora folkomflyttningar och det blev en tid av blodbad och skräck. Man estimerar att väl över en miljon människor miste livet och miljontals flera drevs bort från sina hem.

Khushwant Singh beskriver hur allt hände sig i den lilla byn Mano Majra. Här har hinduer, muslimer och sikher hittills levat i fred och lugn. Nu ändras plötsligt allt och våldet eskaleras ju längre fram i berättelsen man kommer. En sikhisk rånare, en snobbig socialarbetare och en by i växande skräck med korrumperade tjänstemän blir huvudpersonerna i den här berättelsen. Tågen som rullar in på stationen i det tidigare så sömniga Mano Majra har fruktansvärda laster. Konflikten drabbar den lilla byn med största kraft.

Hur tidigare hyfsat anständiga människor förändras och får hemska egenskaper- känns historien igen?   Jag förstår att den här romanen har blivit en klassiker. Khuswant Singh lyckas beskriva människan- som hon är. Jag lägger boken ifrån mig och har bestämt mig att försöka läsa mera av denne store (för det är han) författare.