måndag 9 mars 2015

Vinden bär mot Frankrike

 Michael Drayton (1563-1631)

FAIR stood the wind for France 
When we our sails advance, 
Nor now to prove our chance 
    Longer will tarry; 
But putting to the main,         5
At Caux, the mouth of Seine, 
With all his martial train 
    Landed King Harry.
____________________________

Upon Saint Crispin's Day 
Fought was this noble fray, 
Which fame did not delay 115
    To England to carry. 
O when shall English men 
With such acts fill a pen? 
Or England breed again 
    Such a King Harry?
 

(Från dikten "Agincourt" av Michael Drayton)
 


Herbert Ernest Bates (H E Bates) 1905-1974 var en mycket produktiv författare och han fick flera av sina böcker översatta till svenska. Nu är han tämligen bortglömd här hos oss men i England ger man fortfarande ut nya utgåvor av en del av hans romaner. Mest känd är kanske hans "Fair Stood the Wind for France" (Vinden bär mot Frankrike, svensk översättning 1944) som har de rätta ingredienserna för en bästsäljare nämligen kärlek och spänning i rätt blandning och i lagom proportioner. Det är längesedan jag läste "Fair Stood the Wind for France" men jag minns den som underhållande och absolut läsvärd. Bates tjänstgjorde inom Royal Air Force under andra världskriget och han fick i uppdrag att skriva patriotiska böcker. Det lyckades han väl med. (År 1980 blev det TV-serie av "Fair Stood the Wind for France"- jag vet inte om den har visats i Sverige.)



På bilden ovan den engelske kungen Henrik V (1387-1422) (jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den tidens hårmode).

Utan Henrik skulle Bates roman hetat något annat för titeln är tagen från Michael Draytons hyllningsdikt till just Henrik- och då gäller det så klart hans insats vid det kända slaget vid Agincourt. Engelsmännen var i underläge och kämpade mot en mycket större fransk truppstyrka. Dessutom var soldaterna i dåligt skick eftersom de hade drabbats av dysenteri. Just den här dagen- den 25 oktober (Sankt Crispians dag) år 1415 var dock stridslyckan på Henriks sida. Shakespeare har givetvis bidragit till att putsa på hjälteglorian ytterligare:

I dag det är sankt Crispiani dag.Den som i dag med livet kommer undan
Skall stå på tå när denna dagen nämns
Och räta sig vid namnet Crispian.
-------

Ty den i dag med mig sitt blod förspiller,Skall bli min bror; hur ringa han än var,
Skall denna dag dock giva honom adel,
Och herrarna i England, nu till sängs,
Förbanna skall att de här ej var,
Och hålla munnen snällt, när någon talar
Som stred med oss på Crispiani dag.
  (Akt 4 scen 3) Henrik V

Slaget vid Agincourt kan man läsa om här.

2 kommentarer:

Ivo Holmqvist sa...

Under sina nästan femtio författarår höll H. E. Bates en mycket hög och jämn produktionstakt, med minst en roman och en novellsamling om året (han var född 1905, debuterade som tjugoettåring, och dog 1974).

Man kan nog lugnt påstå att han hör till de främsta engelska novellisterna, bland annat i de roliga böckerna om Pop Larkin och hans familj, de som inleddes med The Darling Buds of May och som blev bra också som tv-serie, men också i mera melankoliska och eftertänksamma berättelser där han är en engelsk Tjechov.

De av hans böcker jag oftast läser på nytt är dels historierna i My Uncle Silas (med teckningar av Edward Ardizzone), dels de tre självbiografierna The Vanished World, The Blossoming World och The World in Ripeness (som John Ward illustrerade lika elegant som han gjorde med Laurie Lees Cider With Rosie).

Det vore synd om han håller på att glömmas bort i Sverige. Så är det alltså inte i England där det finns en livaktig H. E. Bates Society - se websidan The Vanished World of H. E. Bates. Det finns också på nätet en amerikansk H. E. Bates Companion, med bra länkar (även om man inte kan stava till desiderata).

Ingrid sa...

Ivo Holmqvist: Jag har bara läst några av hans romaner men jag tyckte om både "Vinden bär mot Frankrike" och "The Darling Buds of May". Jag borde kanske läsa hans noveller också.Tack för länktipsen och man kunde ju hoppas att H E Bates fick en renässans här i Sverige.