Efter att ha läst Khuswant Singhs roman "Tåg till Pakistan" (Tranans förlag) kände jag att jag var tvungen att "attackera" hans självbiografi som han skrev i mycket hög ålder. Singh blev för övrigt nära 100 år gammal.
I "Truth, love & a little malice" berättar Khushwant Singh om sitt långa och mycket innehållsrika liv. Han började med juridik, fortsatte med politik och tidningsutgivning- men mest älskade han att skriva och han kom att hinna med åtskilliga böcker. Många länder fick han se och uppleva och han mötte massor av kända (och okända) personer. Singh låter sin inte imponeras av någon eller något och håller en sällsynt distans till så kallat kändisskap. Organiserad religion har han inte mycket till övers för (och egentligen inte för religion över huvud taget- han lyckades reta upp många med sin frispråkighet.) Humor har Singh dessutom- i riklig mängd. Jag tycker mycket om hans sätt att skriva och jag imponeras av hans berättarkonst. Så här skriver han i inledningen till memoarerna:
"I have been on the hit list of terrorist organizations for almost two decades. Till recently my home was guarded by soldiers and three armed guards took turns wherever I went- to play tennis, to swim, for walks and to parties. I don't think terrorists will get me. But if they do, I will thank them for saving me from the agonies of old age and the indignity of having to shit in bed pans and having nurses wipe my bottom."
Jag blir något tårögd när jag läser om Khuswant Singh och hans trogna hund Simba som blev tretton år gammal - mot slutet var Simba mycket sjuk och så fick familjen ta det svåra beslutet att låta honom somna in.
"If I had to talk of my close friendships, Simba would be amongst the top in my list. We never kept another dog. One can't replace friends."
Från tårar till skratt går man när Singh berättar om en vistelse på ett hälsohem i England (det var svältkost som gällde- vatten med honung och två apelsiner om dagen i två veckors tid). Två personer i "hälsogruppen" firar så slutet av fastan rejält (genom att rymma till närmsta pub och ta århundradets bläcka).
Jag skulle kunna citera massvis från den här boken men jag nöjer mig till sist med några av författarens tankar om livets korthet:
I am fully aware of the brevity of life: there is so much to do and so little time to do it in. Fairly early in life I cut out time-wasting pastimes such as prayer, meditation, religious ritual, gup-shup with friends, cocktail parties and dinners (unless assured of Scotch and good food served exactly on time). I began to value the classics of literature above religious scriptures, which I found invariably tedious, repetitive and uninspiring."
---
You ask me for the signs of a man of faith?
When death comes to him
He has a smile on his lips.
2 kommentarer:
den här författaren måste jag kolla upp. verkar intressant
Mrs C: En mycket intressant man- och författare. Jag har än så länge bara läst hans "Tåg till Pakistan" förutom självbiografin- nu försöker jag beställa en av Singhs tidigare romaner.
Skicka en kommentar