Några av invånarna på Pitcairn Island - år 1916
Få platser torde ha varit inspiration till så många böcker och filmer som just Pitcairn Island. Otillgängligheten lockar och givetvis den mycket speciella historien.
Myteriet på Bounty har man gjort åtskilliga filmer av och med allehanda mycket kända skådespelare i huvudrollerna (senast var det väl Mel Gibson som fick spela rollen som Fletcher Christian). Det var år 1789 som kapten Bligh med det numera så berömda skeppet Bounty var på väg till Tahiti för att skaffa brödfruktsträd som sedan skulle planteras (ett experiment) på de västindiska öarna ( det var tänkt att man skulle få billig föda till de slavar som fanns där). Myteri utbröt på fartyget och Bligh och de som valde att inte följa Fletcher Christian och hans myterister förpassades ner i en mycket liten båt - och så fick de klara sig bäst de kunde. Klara sig gjorde de- i alla fall de flesta och de kom så tillbaka till hemlandet igen.
Fletcher Christian och flera (dock inte alla) av myteristerna hamnade så småningom på Pitcairn Island och där grundade de ett eget samhälle. Tyvärr kunde de inte hålla sams här heller och efter några år fanns bara en handfull människor kvar på Pitcairn- mord och sjukdomar hade tagit kål på merparten av dem.
Diana Souhami har skrivit boken "Coconut Chaos" som handlar (bland annat för den här boken är något av en hybrid) om en resa till just Pitcairn. Det är en spännande berättelse som hon varvar med myteristernas och myteriets historia. Jag tycker dock att "Coconut Chaos" har blivit något för lång- det slirar på slutet och det hade nog varit bättre om författarinnan hade nöjt sig med just berättelsen om Pitcairn (nu går hon vidare till Tahiti också och det blir lite för mycket). Själva resan har hon gjort i verkligheten men det hon skriver om den är i stora delar helt eller delvis fria fantasier och hon har skapat en mycket bisarr karaktär som resesällskap, en "Lady Myre" som liksom lever i en annan värld.
Summa summarum- en underhållande bok men ingenting jag tänker behålla i bokhyllan. Den stora behållningen var faktaredogörelserna- "Lady Myre" blev jag faktiskt ganska trött på efter ett tag....
Idag bor enligt uppgift 56 personer på Pitcairn och om en inte alltför avlägsen framtid lär ön vara helt obebodd- igen.
.JPG)
2 kommentarer:
I princip alla Pitcairns invånare flyttade ju till Norfolk Island i mitten av 1800-talet, även om några sedan flyttade tillbaka till Pitcairn. En befolkning som grundades av så få personer skapar intressanta genetiska effekter, bla s.k. grundareffekter (founder effect), något som är vanligt på öar och inom populationer som av andra skäl (ofta religiösa) är isolerade .
Kurt: Flytten till Norfolk Island tar författaren upp i sin bok som faktiskt är bra vad gäller faktauppgifter- (mindre bra, enligt mig, vad gäller fiktionen). Jag kan mycket väl tänka mig att det skapas mycket speciella genetiska effekter med de förutsättningar som fanns/finns på Pitcairn.
Skicka en kommentar