En färd genom en del av Turkiets historia

 Şile är en turkisk badort (belägen vid Svarta havet). (Fotot är lånat).

 Jag har läst den turkiske författaren Zülfü Livanelis roman "Serenad" (Molin & Sorgenfrei förlag). En recension av boken (Sveriges Radio/Kulturnytt) finns HÄR.

Den starkaste röda tråden i romanen är historien om fartyget Struma - en flyktingkatastrof utan motstycke i historien. På en enda gång försvann 800 människor ner i djupet efter att under en längre tid fått plågas under de mest vidriga förhållanden. (Båten var naturligtvis inte alls avsedd för så många personer).

Monument över Strumakatastrofen (Ashdod, Israel) Lånad bild.

Struma var fylld av judiska flyktingar på väg från Rumänien till Palestina. Ingenstans på vägen fick någon gå i land och ingen ville veta av dessa stackars olyckliga. Så torpederades båten av en sovjetisk ubåt i februari år 1942. Här kan man läsa mera.

Jag håller med recensenten, Ülkü Holago, när han skriver att under tiden man läser Serenad måste man nästan sitta intill en dator eller i alla fall någon form av digital "informationssökningsattiralj"- det finns så mycket att läsa och framför allt så mycket att lära i den här berättelsen som för övrigt är både välskriven och mycket spännande.

Här berättas om krimtatarer, om armenier och även om alla de tyskar som fick exil i Turkiet under 1930- och 1940-talen. Det känns som viktig läsning men den är naturligtvis stundtals mycket svår och historien om människans grymheter slår alla rekord.

På tyskspråkiga Wikipedia finns en lång lista på alla de tyska flyktingar som fick en fristad i Turkiet mellan åren 1933-1945.

Och nu ska jag försöka få tag på ett exemplar av Erich Auerbachs  Mimesis: verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen (översättning till svenska av Ulrika Wallenström, Bonnier, 1998).