Tematrio: Vinterväder

Just så här vacker är inte världen idag där jag bor- dimman har svept in landskapet och det töar och slaskar ordentligt. Bilden ovan är från en annan vinter....

Lyrans tematrio den här veckan handlar om vinterväder i litteraturens värld. Här kommer mina tre bidrag.


1. Först ut blir Sven Delblanc (idag är han om inte totalt bortglömd så i alla fall alldeles för lite uppmärksammad) med romanen "Vinteride" . Här handlar det om Hedebyborna under den stränga krigsvintern 1939-1940.

"Sedan kom den långa mörka tid, då Hedeby och Sverige gick i vinteride. På världkrigets karta stod alla länder tecknade i svart, men långt i norr lyste en vit fläck, inklämd i nattmörkret som en snötäckt åkerlycka, där alla levande djur krupit ner i sina hålor för att övervintra, rävar och sorkar om varandra, i en tillfällig frid, som inte var av Vår Herre men väl av Hin Håle föreskriven."

2. Vilhelm Mobergs utvandrarserie handlar givetvis inte bara om vinter men i tredje delen, "Nybyggarna", finns några scener om den stränga amerikanska vintern med snö och stormvindar som går till litteraturhistorien. Det handlar om den gång Karl Oskar måste offra sin oxe, Starkodder, för att rädda sonen Johan undan en säker död av förfrysning.

3. Poesien måste få sin plats- det får bli en mycket vacker dikt av Gunnar Mascoll Silfverstolpe med den passande titeln "Vinter"

Snöyran välvde
sitt skum över dungarnas ris.
Det var som om barndomen skälvde
i luften på underligt vis.

Snömoln bli kära
bara de komma som förr,
och hjärtat kan känna sig nära
en frostbiten gren vid din dörr.

Ingenting hände,
det var dagern blott, som blev skum.
Det var stormens dån, då jag tände
en lampa för oss i ett rum.

Ingenting hände,
och fjärran från lyckligt och svårt,
vi talade sakta och kände
att detta, att detta var vårt.

Allt ditt elände
skall få dig att längta en gång
till dagar, då ingenting hände,
men tystnaden löste en sång.

(från diktsamlingen "Efteråt")