Men... varför började jag med detta.....

Att ge mig i kast med Anthony Trollopes "The Pallisers" alltså (som om det inte räckte med Barsets sista krönika som naturligtvis måste följas av de föregående.). Nu har jag mängder av läsning framför mig- vilket naturligtvis är bättre än tvärtom.....

På den lilla bilden ovan kan man se omslaget till den filmatiserade (serie) versionen av just "The Pallisers"- jag tror att en del av den serien visats på svensk TV på 1970-talet, men jag såg den aldrig.
Längst in i biblioteksmagasinets dunkla vrå hittade jag ett mycket slitet och mycket läst, hundöronsförsett (usch!) exemplar av den svenska översättningen av första delen av "The Pallisers" - "Kan du förlåta henne?" utgiven på Berghs förlag. Böckerna är tryckta år 1974 (Trollope var ordrik så man har delat upp verket i två delar)  och ja, det ser ut som om det är den enda delen av "The Pallisers" som blivit översatt. Finns det tidigare översättningar är de säkert mycket svåra att få tag på.

Nu har jag läst och blivit mycket underhållen- han skriver verkligen fängslande Trollope och man vänjer sig snabbt vid långa meningar och lite omständiga beskrivningar. Trevligt, lättsamt men inte utan humor och ironi.

Som vanligt ser Trollope till att ha flera intriger på gång och mer än en huvudperson- även om den större delen av "Kan du förlåta henne" går åt att skildra den rättrådiga (men vacklande) Alice Vavasor och hennes alla besvärligheter med män, familj och vänner. Jag tycker om Alice för hon är mycket självständig och rak. En rolig bifigur är Mr Cheeseacre med sina gödselstackar och mjölkkor- en man som envist uppvaktar en rik änka, Mrs Arabella.

Jag håller helt med förlaget som skriver "en klassiker helt utan damm". Det är verkligen behagligt berättat och man får en  intressant inblick i det viktorianska samhället. Trollope är ingen oäven psykolog och han är också en god iakttagare av mänskliga svagheter.

Jag kommer givetvis att vilja följa The Pallisers liv och leverne- och det får bli i engelsk version.

Han håller verkligen än

Jag talar om Anthony Trollope- författaren som skrev en oändlig mängd romaner och som var så oerhört disciplinerad. (Han steg upp i arla morgonstund för att hinna skriva sitt "kvotum" innan det var dags för arbete (att skriva är naturligtvis också arbete men Trollope behövde sitt förvärvarbete också (han var anställd vid posten).

Jag har läst ut tegelstenen "Barsets sista krönika" och jag är väldigt tacksam mot min far som köpte de här böckerna en gång i tiden för nu är de en ganska sällsynt vara (åtminstone de svenska översättningarna). På "mitt" bibliotek lyckades jag rota fram en enda mycket sliten volym "Kan du förlåta henne" från 1974 och den översättningen berodde förmodligen på en TV-serie som visades just då).

Barsets sista krönika (min svenska översättning är från 1945) är den sista volymen i Trollopes Barsetshire Chronicles (krönikor som består av dessa delar):

The Warden (1855)

Barchester Towers (1857)

Doctor Thorne (1858)

Framley Parsonage (1861)

The Small House at Allington (1864)

The Last Chronicle of Barset (1867)

Det handlar mycket om präster men också om småstadsliv i allmänhet. Man kan bara konstatera att människor är sig lika i alla tider och då som nu fanns/ finns det sladderkäringar, "busy-bodies", strebers och så den mera sällsynta personen i galleriet, den som i boken representeras av den genomärlige och omutbare Mr Crawley. Barsets sista krönika börjar med ett samtal på ett advokatkontor- och det handlar om Mr Crawley som är misstänkt för stöld. Så vindlar sig berättelsen framåt i sakta mak- lite petimetrigt ibland och med en hel del utvikningar (lite kärleksbeskymmer måste man ha med) men det är aldrig tråkigt. Man blir också rejält upplivad av biskopens megära till fru, Mrs Proudie (Trollope måste ha haft roligt när han hittade på namn åt sina karaktärer). Maken till skräcktant får man leta efter och som sagt, underhållningsvärdet är högt.

Slutet gott allting gott- så brukar det vara i den här typen av romaner- men inte utan en del intressanta vändningar och det goda slutet kan visserligen vara just gott men kanske inte på det från början förväntade viset.

Jag fick upp mitt intresse rejält för Trollopes författarskap och lånade hem en DVD också för säkerhets skull. Jag blev inte besviken. Jag kan gott tänka mig att läsa flera böcker i Barsetserien (jag börjar med den).

Numera har Anthony Trollope en egen plats i Poets' Corner och det finns en mycket livaktig Trollope Society. Den länkar jag till HÄR.   och jag hoppas innerligt att det kommer flera svenska nyutgåvor av Trollopes verk.

 Mrs Calloway (A Room of My Own) har skrivit en hel del om Trollope på sin blogg. Här ett av flera inlägg.

Och så: en klassiker

Mina föräldrar hade välfyllda bokhyllor- det är jag tacksam för. Jag vet också på ett ungefär vem av dem som läste vad. Anthony Trollopes "Barsets sista krönika" har definitvt hört till min fars boksamling. Jag har länge gått och sneglat på de här böckerna och redan för ett år sedan skrev jag lite om Trollope här på min blogg (då hade jag igen glott lite förstrött på de två tegelstenarna om Barset).

Nu har jag äntligen satt igång med det här "tjockboksprojektet" och vågar påstå att jag är ganska fast i handlingen efter 100 sidor. Jodå, han skriver trevligt och ibland med underhållande och bitande ironi. Jag har cirka 900 sidor kvar så det kommer att ta sin tid....

Jag syndade också lite genom att titta på efterordet som är skrivet av Artur Lundkvist. Han var ingen direkt "fan" av Trollope men något motvilligt måste även han medge att just Barsets sista krönika är "en värld för sig---- trivsam och existerande i trygg självtillit, med en måttfull omväxling på tilldragelser och personer, allt vilande på en solid, äktengelsk verklighetsgrund."

Jag fortsätter med läsningen och jag tror att jag kommer att uppskatta Barsets sista krönika betydligt mera än vad Lundkvist gjorde.

Mrs Calloway med bloggen A Room of My Own har också skrivit en hel del om Trollope och hans författarskap. Här en länk.

Barsets sista krönika är utgiven på Natur och Kultur förlag (1945). Översättningen är gjord av Margareta Ångström och boken är en av flera intressanta titlar i serien "Modern Världslitteratur".

"Det vore önskvärt att serien kunde få den uppskattning, den synes vara värd, inte minst för att den vill visa den bokköpande allmänheten att en bok inte nödvändigtvis behöver vara alldeles nyutkommen och tryckt i år för att vara bra." (Nerikes Allehanda )