Light Falling on Bamboo av Lawrence Scott

Lånat foto av en bambulund- ljuset blir magiskt och jag kan förstå utmaningen att fånga det för en konstnär.

Lawrence Scott föddes på en sockerplantage på Trinidad år 1943. "Light Falling on Bamboo" är hans tredje roman och den handlar om Trinidads store konstnär Michel-Jean Cazabon (1813-1888). Scott har valt genren fiktiv biografi och jag brukar inte var så road av just den typen av bok men "Light Falling on Bamboo" visade sig att vara ett lysande undantag. Jag blev helt fast i Cazabons liv och öde från första till sista sidan (och det finns 477....). Scott har ett otroligt flyt i sin berättelse och han väver också in sitt hemlands tragiska och svåra historia.

Det Trinidad vi möter i romanen är 1800-talets och vi landar i det några år efter det att slaveriet upphört. Cazabons far är en så kallad "free coloured" och han har också varit slavägare- nu äger han en plantage och familjen har det gott ställt. I det första kapitlet är Michel- Jean på väg hem från Frankrike där han redan blivit etablerad som konstnär (han är också gift där och har två små barn)- nu ligger hans mor döende men Michel-Jean hinner fram i tid för att ta sitt farväl.

Snart blir han  introducerad för"high society"- Trinidads engelska överklass - bland andra guvernör George Harris (på fotot ovan) och en av de mäktigaste och rikaste männen på ön - (och en av dem som hade de allra flesta slavarna på sin tid) William Hardin Burnley. Båda dessa män ger Cazabon uppdrag att måla tavlor åt dem- i en stil som de bestämmer över helt. Så måste Cazabon skapa romantiserade vyer för att försörja sig- och familjen som stannat kvar i Frankrike.

Scott beskriver Cazabon som en kluven person- en person som tvingas leva i två skilda världar - både som konstnär och som människa. Samhället är fyllt av fördomar och orättvisor fortfarande och Cazabon får ofta stå ut med att förolämpas på grund av sin hudfärg. Han känner sig inte riktigt hemma någonstans. Naturen blir hans tröst och räddning och han ger sig ofta ut på långa vandringar med sitt staffli och sin palett- han ser ön på ett sätt som andra inte kan och så målar han.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken- jag fängslades så av miljöerna som Scott lyckas skildra så väl- en smältdegel av folkslag och språk- och en brytningstid mellan gammalt och nytt. Vi får följa Cazabon från år 1848 och fram till hans död fyrtio år senare- dessa fyrtio år blir inte bara ett livs historia det är också ett lands historia.

This was when the bamboo clumps grew thick and close to each other and the high branches arched over to meet the other thick, close clumps on the other side of the road. These extraordinary grasses, transported from India into the Antilles, as he had learned as a young man from Mr Lockhart, possessed that wonderful combination of lightness and strength. To see them, to catch them in paint, watercolour or oil, had been the challenge of his life.

HÄR en välskriven recension av boken. Jag kan bara hoppas att det kommer en svensk översättning.