Pushkin Press är ett av dem, New York Review of Books är ett annat. Här i Sverige har Modernista och Ersatz också gett ut några av Stefan Zweigs verk på nytt.
Nu hoppas jag att denna trend fortsätter för Zweig är en författare värd att läsa om och om igen. Jag har precis avslutat "Amok and Other Stories" - fyra noveller av olika längd men med en gemensam nämnare- slutet (som jag inte tänker avslöja).
Amok (som är den längsta berättelsen - cirka 80 sidor) finns i svensk översättning, den senaste gjord år 1975 och då ingår den i "Schack/Amoklöparen" utgiven på W & W förlag. Jag har dock läst på engelska eftersom jag var mycket nyfiken på de andra tre novellerna i samlingen också.
Den engelska översättningen är för övrigt gjord av Anthea Bell (och det borgar för god kvalitet).
"Amok" är en berättelse om besatthet, ensamhet och utsatthet. Berättaren (som är anonym) återger i sin tur en historia som berättas för honom- ombord på en båt hem till Europa från Indonesien. (Då en nederländsk koloni). En mörk natt promenerar "den anonyme" omkring på båtdäcket för att söka ro och avskildhet. Så råkar han på en man- en läkare ska det visa sig- som sitter gömd bland livbåtar och annat- och mannen berättar långsamt och med stor intensitet en sorglig historia- historien om ett liv som förspillts och förötts.
Det börjar som en dröm om en bättre tillvaro i kolonierna- en dröm om exotiska platser, klara stjärnenätter och vackra omgivningar fyllda av orientens mystik. Tyvärr blir dessa drömmar inte alls besannade för realiteten är ful, fattig och dessutom ensam för ute i obygden finns ingen att tala med eller utbyta tankar med. Så en dag kommer en ung engelsk kvinna farande för att få hjälp med ett problem- hon är gravid och vill ha abort. Här börjar vansinnesdansen- i stället för den rikliga dusör som läkaren utlovas vill han ha kvinnan "i natura". Hon flyr - han följer efter i en jakt som slutar mycket tragiskt. Kvinnan går i stället till en lokal kvacksalvare som gör ingreppet och följden blir en svår, plågsam död. Läkaren, som hunnit upp kvinnan lovar henne i dödsögonblicket att göra allt för att dölja dödsorsaken för hennes make.
Här kunde historien slutat- men läkaren har fallit offer för sitt eget inre tvång och han beslutar sig för att följa kvinnans kista som fraktas från kolonierna och hem till Europa.
"Amok" är en novell som är en resa inte bara in i tropikernas svartaste mörker utan som också är en resa in i en människas själ. Utsökt skickligt porträtterat av Zweig.
En annan novell som också är mycket gastkramande är "Leporella" en berättelse om en ful och ensam kvinna som arbetar som tjänsteflicka hos ett par i Wien- ett par som lever i ett olyckligt förhållande.
"Her real name was Crescentia Anna Aloisia Finkenhuber, she was thirty-nine years old, she had been born out of wedlock and came from a small mountain village in the Ziller valley. Under the heading of "Distinguishing Marks" in the booklet recording her employment as a servant, a single line scored across the space available signified that she had none."
När så herrn i huset ägnar Crescentia lite extra uppmärksamhet slår det slint för henne- och här igen är det en historia om en ensam människas förvridna och underliga tankevärld. "Leporella" är nog min favorit bland de här fyra novellerna.
Så citerar jag från The Guardian och Nicholas Lezard:
"I try to be indifferent to publishers, concentrating more on the words between the covers than the words at the bottom of the spine, but, really, is there a more wonderful publisher than Pushkin? They pay people to translate works of European literature that would otherwise have only the smallest imaginable audience in this country. The books themselves are both gorgeous and practical. I even like the paper they use. And £7.99 isn't going to break the bank.
But even if Pushkin charged double the price and printed their books on loo-roll they would still have to be praised to the skies because they seem to be on a mission to publish everything written by Stefan Zweig." Artikeln i sin helhet kan man läsa här (obs: spoilervarning!)
Får man nu hoppas på flera svenska översättningar av Stefan Zweigs böcker?
5 kommentarer:
jag hittade en Stefan Zweigs bok på loppis, om Marie Antoinette.
Hannele: Du hittar alltid så mycket bra böcker! Avundsjuk... (fast jag har också just den boken i mina hyllor- dock inget loppisfynd utan "bara" arvegods.
Den svenska utgåvan har jag haft hemlånad ett bra tag nu. Och den ska läsas... Jag hoppas också på att Zweig får en renässans i Sv och att många läser honom.
Ständigt denna Zweig, jag börjar bli ordentligt nyfiken på den mannen.
Och Ingrid, jag läser din sida oavsett det är översatta böcker eller inte, det är bara så intressant att få veta så mycket om andra länders böcker!
Hermia: Jag har också lust att låna så mycket jag bara kan få tag på av Zweig. Underbart om hans böcker kan få en renässans. Jag kommer att "köpa på mig" ett par novellsamlingar till från Pushkin Press.
Violen: Zweig är värd all uppmärksamhet. Jag hoppas att du hittar något av honom på ditt bibliotek. Visst är det spännande med världslitteratur- jag önskar som sagt att mera av den blev översatt till svenska.
Skicka en kommentar