Mot döden av Arthur Schnitzler

Fast jag har läst på engelska.... den svenska översättningen är nära 100 år gammal och om den inte finns i Project Gutenberg (jag har inte kollat) kan den nog vara svår att få tag på. Så fick jag anlita Pushkin Press igen (boken är dock ett begagnat exemplar som en gång befunnit sig på ett bibliotek i Oxfordshire). "Dying"(originalutgåvan från 1895) är bara 120 sidor lång och det är Anthea Bell som står för översättningen.

Felix och Marie är älskande och de lever tillsammans. När vi kommer in i handlingen har Felix precis fått veta att han lider av en obotlig sjukdom (som jag förmodar är TBC) och att han bara har ett år kvar att leva. Maries första reaktion blir fönekelse och förtvivlan- hon vill inte heller leva längre utan önskar att dö tillsammans med Felix "jag vill dö med dig".

Så följer ett rastlöst flackande från plats till plats- allt för att försöka glömma och bota sjukdomen som dock fortskrider obönhörligt. Läsaren träder in i både den sjukes värld och vårdarens- det är otroligt skickligt berättat av Schnitzler (som ju var läkare till professionen också). Den sjuke vill leva och kämpar emot med alla medel - vårdaren blir allt mera trött och sliten och får enorma skuldkänslor över att vara frisk och att ibland önska att "allt ska ta slut". Felix, som från början slagit ifrån sig när Marie yttrat sin önskan om att dö tillsammans med honom blir undan för undan allt mera besatt av just den tanken- spiralen snurrar allt snabbare och boken får ett kusligt thrillerartat anslag- nästan lite i stil med Edgar Allan Poe. Man vet inte hur det hela ska sluta förrän på absolut sista sidan.

Schnitzler var bara lite över 30 år gammal när han skrev boken, som jag tycker är ett litet mästerverk.

Jag länkar till "Salongen" som har flera inlägg om Schnitzlers författarskap och även en översättning från en roman av honom. (Therese). Nu väntar jag med spänning på att det ska komma nya utgåvor på svenska av Schnitzlers verk och under tiden letar jag vidare i magasin och antikvariat.