Där isen härskar

Elizabeth Bradfield är en amerikansk poet- just nu har jag hennes diktsamling "Approaching Ice" från 2010 på mitt läsbord. Det är en samling som har is, snö och polarexpeditioner som motiv och det är mycket dramatiskt.

Tell me secret orchids hide
 between black rock and the ice.

Tell me a wild bird sings deep
in the crevasses, wingstrokes cracking air.

Stockholm den 5 oktober 1930- Andrée-expeditionens män förs till den sista vilan.

-- And when you find that you are losing height,
when the earth calls you down to its own slogging,
when it's been decided that you've traveled long enough
as ghosts, silent and apart, you know
some disaster of hunger and cold awaits
              - your bones' location to be a mystery for thirty years-
you know your limbs may no longer have the knack
of pulling, of recovery, of resistance, and you're glad anyway
to be mortal again, and stumbling.

(från dikten Polar Expedition Salomon August Andrée (1897)

Den kraschlandade Örnen (Foto: Nils Strindberg)


Andréexpeditionen blev ju till en film så småningom men ett långt större intryck på mig gjorde min mammas minnen av radioutsändningen från begravningsgudstjänsten som förrättades av ärkebiskop Nathan Söderblom. Han inledde det hela med att säga: Välkommen Andrée! Välkommen Strindberg! Välkommen Fraenkel!

Välkomna hem! Välkommen An-
drée! Välkommen Strindberg! Väl-
kommen Frænkel!

Det har dröjt länge. Och vad vi
nu mottaga är endast spillror av
ypperliga, härdade redskap för obe-
tvinglig håg och målmedveten bragd.

Hela talet kan läsas HÄR.