Stamford Raffles, Lee Kuan Yew och J.G. Farrell

Den gemensamma nämnaren är Singapore. Man borde nog läsa Victoria Glendinnings biografi (från 2012) över Singapores grundare- Stamford Raffles (jo, hotellet har fått sitt namn efter honom). Raffles (1781-1826) var en rörlig och äventyrlig man- kan man lugnt säga- han föddes ombord på ett skepp utanför Jamaica och ett antal år senare började han en karriär i det Brittiska Ostindiska kompaniet. År 1805 skickades han till Penang och så- år 1819- lyckades han förvärva ön som skulle bli till Singapore. En lyckad imperiets man. (Hotellet byggdes först år 1887).

Lee Kuan Yew lever visst än. Han var Singapores första premiärminister (1959- 1990). Det är en lång regeringstid. Många var de brev jag en gång skickade till denne herre (han svarade inte på dem om någon undrar). Lee Kuan Yews definition på demokrati är/var nog inte riktigt den som vi tänker oss här i Sverige och i hans fängelser fanns det åtskilliga politiska fångar. Den man som mina brev handlade om var studentledare och stod i opposition till Lee Kuan Yews regerande parti. Någon bild på Lee Kuan Yew tänker jag inte lägga upp. Hur det står till med yttrandefriheten i Singapore idag känner jag inte till.

I min hylla har jag den här boken av J G Farrell men jag har inte läst den ännu. Den handlar om Singapore strax före den japanska invasionen. Romanen kom ut år 1978 och jag tror inte att den blivit översatt till svenska. En kort recension kan man läsa HÄR.

Så till sist

En Singapore sling (mest gin i den tror jag). (foto: Paul Fenton).