Margaret Drabble - och hennes favoritlektyr

Jag har alltid varit mycket förtjust i Margaret Drabbles romaner (de flesta av dem i alla fall). Drabble slog igenom stort med The Millstone (Kvarnstenen) år 1966 och det var också den första bok jag läste av henne vilket ledde till stor och omedelbar kärlek från min sida. (The Millstone belönades med The John Llewellyn Rhys Prize samma år.)

Det har blivit många romaner och novellsamlingar under årens lopp - Margaret Drabble är en produktiv författarinna. I min hylla har jag också den här trilogin:

The Radiant Way (1987)                                      

Den strålande vägen 1987

     A Natural Curiosity (1989)

En naturlig nyfikenhet 1989

The Gates of Ivory (1991

Elfenbensporten 1992

Den sista delen "The Gates of Ivory" hör till de böcker jag aldrig kommer att glömma- mycket för en scen som tar plats mitt inne i Kambodja under de där fruktansvärda åren under 1970-talet. En av huvudpersonerna hamnar i de röda khmerernas våld- och hans öde beseglas ganska snabbt. Med en diktsamling av Rimbaud går han döden till mötes.

Comme je descendais des Fleuves impassibles,

Je ne me sentis plus guidé par les haleurs :

Des Peaux-Rouges criards les avaient pris pour cibles

Les ayant cloués nus aux poteaux de couleurs.

Margaret Drabble hör till en av de författare som tillfrågats om sina tio favoritböcker- några av dem :

Madame Bovary (Flaubert), To the Lighthouse (V. Woolf) och så Old Wives Tale av Arnold Bennett. Den sistnämnda var hon ensam om att välja bland de 125 författare som "förhörts" om sin käraste lektyr. Intressant, noterar jag och nu ska jag snart ge mig i kast med denna klassiker. Bennetts romaner får man leta efter på antikvariat och bibliotek om man inte vill läsa på originalspråket.