Jag stannar kvar i Dublin och låter mig lotsas fram med Jolo som guide. Det blir många intressanta och ovanliga sidospår för Jolo kunde konsten att leta fram det som inte var känt och sätta ljus på detta. Så arbetar en god journalist och idag finns det inte särskilt många av den sorten kvar. Tyvärr.
En bok som "I Dublins vackra stad" behöver man alls inte läsa i kronologisk ordning och jag gjorde genast ett nedslag i slutet- det handlar om ett gräl om Brendan Behan. Jolo ventilerade åsikten att Behan nog inte hade mycket avsikt med de pjäser han skrev - och då blev det genast mothugg både i kroppslig och verbal form från en irländare i Jolos omedelbara närhet (den kroppsliga attacken bestod i att ett pipskaft kördes in mellan revbenen på Jolo). Irländaren fick sista ordet och med de orden avslutas också hela boken. De är värda att återges:
"Behan hade ett mycket angeläget budskap. Han var troende katolik. Han ville meddela oss alla att Gud har blivit tokig och världen har blivit ett dårhus och att Gud inte tar hand om den längre".
2 kommentarer:
intressant man, han finns i min bokhylla
Hannele: Han brände sitt ljus i båda ändar, tyvärr. Det är inte lätt att leva upp till en massa förväntningar. Jag tycker mycket om hans böcker.
Skicka en kommentar