Idag när så gott som alla går omkring med en kamera i fickan är det lätt att glömma bort den tid då fotograferingskonsten var något mycket unikt och förbehållet ett fåtal som oftast hade en lång lärotid i yrket. För ett yrke var det för många.
Fotot ovan är över hundra år gammalt. Interiören klassisk för den här epoken- kvinnan som sitter med sitt handarbete och med en vacker håruppsättning- krukväxten, en aspidistra, som fanns i så många hem under förra seklets början, spirar där i ljuset som silar in genom ett fönster med dis på utsidan.
Stolen ser ganska obekväm ut men lämpar sig väl för arrangemanget. Ett lugn vilar över bilden och de svart-vit-gråa tonerna är så vackra. De talar sitt eget språk.
I min hand just nu har jag en bok med "funna foton" (Found Photography utgiven av Thames & Hudson (Photofile). Här blandas det bisarra med det fasansfulla, det humoristiska med det groteska och det blir en verkligt originell resa bakåt i tiden. Ibland tvingas jag bläddra förbi snabbt som när jag ser fotot på den sönderskjutne soldaten i en skyttegrav från första världskriget och vyn över en massa dödade råttor är inte heller så tilltalande (men så var det på den tiden- man fick betalt per råttsvans om man begav sig till (till exempel) stadens rådhus.)
Söta hundar och dito små barn, nakna damer och (påklädda) herrar i luftballong. En grafisk bild av en charkuteributik....
För den som älskar gammal fotokonst är den här lilla boken en guldgruva.
4 kommentarer:
Tänk man har även haft filmer 100 år! (själv fick jag egen kamera som 10-åring, vår far klagade inte fast det måste ha varit dyrt att framkalla på 1960-talet)
Påminner mig om bildantologin "Lyckad nedfrysning av herr Moro" som gavs ut på 1990-talet (skulle väcka läsintresse hos ungdomar). Den var mycket lyckad just för att den blandade intressant litteratur med intressanta bilder. Det påminner mig också om den danska TV-dokumentären "Mit Berlin", där de i avsnitt 4 besöker den danska författarinnan Sissel-Jo Gazan i Berlin. På loppmarknaden i Berlin hittar de då en massa fotoalbum, en del så nya som från 1990-talet, andra mycket äldre. I dagens värld har fotoalbum uppenbarligen inte längre något intresse, när vi fått en inflation av bilder.
Hannele: Jag minns också min första kamera som var ett "arv" från mina föräldrar när de graderade upp sin gamla.
Kurt: Det är verkligen tråkigt att gamla fotoalbum slumpas bort så där - att ingen vet att värdesätta den konst som fotografering verkligen var en gång. Jag vårdar mina gamla foton mycket ömt och skulle aldrig komma på idén att vare sig kasta eller slumpa bort dem. Jag tycker precis som du att det har gått inflation i bilder idag- alla går ju omkring med "kamera" och plåtar precis vad som helst utan urskiljning (vem 17 vill se på bilder av maträtter på en tallrik- inte jag i alla fall).
Skicka en kommentar