Som så många andra var jag uppe i morse mycket tidigt för att se en röd måne långsamt förmörkas för att sedan åter bli vit igen. Ett mäktigt skådespel ackompanjerat av gryningens tystnad.
På mitt läsbord finns Boualem Sansals dystopi "2084" och "1864" av Rasmus Glenthöj. (Det är siffertitlar som gäller just nu, verkar det som). Båda böckerna bjuder på svårigheter- Sansals roman har ett för mig avancerat språk och jag får stanna till med jämna mellanrum för att tänka efter "en gång till" och för att slå upp i ordboken. Då går det långsamt med läsningen. "1864" är inte svår på samma sätt men boken är tjock och väldigt tung att hantera.
Att den här bokduon är värd varje ansträngning står dock fullkomligt klart för mig. Ett fasansfullt framtidsscenario på den ena sidan och ett likadant scenario fast i dåtid på den andra.
Högt på min "vill läsa lista" finns den fjärde och sista delen i Elena Ferrantes serie om väninnorna Lila och Elena. De första tre delarna har ännu inte blivit översatta till svenska men väl till både norska och danska- kanske kommer den svenska översättningen snart. Qui vivra verra. Under tiden tänker jag underhålla jag mig med den engelska versionen. Här kan man läsa om "The Story of the Lost Child" i the Independent.
3 kommentarer:
jo, det blev en tidig frukost :)
Jag har ju bara läst första boken av Elena Ferrante, så jag har avhållit mig från att läsa recensionerna, fastän jag vill... men ännu hellre vill jag läsa alla böckerna!
Hannele: Kaffe vid fem-tiden!
Jenny B: Du har mycket att se fram emot och jag är också övertygad om att de här böckerna kommer i svensk översättning även om du kanske inte vill vänta så länge. Jag tycker om Ferrantes sätt att skriva- hon (eller om det nu är en hon, fast det tror jag) har ett alldeles speciellt flyt i framställningen.
Skicka en kommentar