Vägen norrut

Hokkaido är den nordligaste av de japanska öarna och den minst befolkade. Jag har läst Nicolas Bouviers reseskildring från 1950- och 1960-talens Japan "The Japanese Chronicles"- och det är också en bok om Japans historia (de inledande kapitlen ger en god sammanfattning).

Bouvier, som var schweizare, har gått ur tiden (1998) men hans böcker är mycket levande (jag har beställt ett par till av hans resekildringar).  I den japanska krönikan fastnade jag speciellt för hans intryck och beskrivning av ön Hokkaido.

Traditionell ainu-dräkt.

Hokkaido var länge en bortglömd del av Japan och för länge sedan hette ön Yezogashima (barbarernas ö). Så kom modernare tider och på 1800-talet ändrades namnet till Hokkaido "Route to the North" och det bättrade på den skamfilade prestigen i denna avlägsna landsända. År 1871 lät man bygga en ny huvudstad- Sapporo (namnet är bekant för den sportintresserade).

Den femsträngade tonkorin - ett instrument som spela(t)s av ainufolket.

Ainufolket utgjorde länge en majoritet av befolkningen på Hokkaido- de var jägare och fiskare och ainu-språkets historia och rötter tvistar de lärde om- idag är det så gott som utdött. Precis som med andra urbefolkningar så riskerar ainufolket att dö ut de också. År 1945 fanns det 40 000 ainus tjugo år senare hade det antalet krympt till 16 000. Idag lever ainus på turistnäringen- det enda som återstår för dem att försörja sig på i denna moderna värld.

Bouviers japanska krönika är mycket läsvärd och även om boken är skriven i en lite annan tid innehåller den eviga sanningar.

Natsugusa ya!
tsuwamono-domo ga
yume no ato....

The withered summer grass
is truly all that remains
of the dream of warriors.....

Bashō

"The Japanese Chronicles" har getts ut av engelska Eland förlag och de har många intressanta titlar att botanisera i.