Det är som bekant ingen välgångsönskning och nog fick Madame de Staël uppleva just massor av "intressanta skeenden". Det är svårt att veta var man ska börja läsa - ska man läsa om eller av, det är frågan. Jag beslöt mig för att göra både och. Nu parallell-läser jag således Maria Fairweather's biografi och den svenska utgåvan av Madame de Staëls "Tio år av landsflykt". I den senare boken håller jag just på att ta mig igenom alla ilskna beskrivningar av Napoleon I. Han var verkligen inte persona grata hos Germaine de Staël och inte undra på för hon tvingades i landsflykt av honom- han förbjöd henne att vistas inom ett visst (mycket väl tilltaget) avstånd från den franska huvudstaden.
"Kejsar Napoleon, vars natur framträder i sin helhet i varje utspel han gör, har förföljt mig med minutiös noggrannhet och obeveklig råhet- och mina kontakter med honom bidrog till att jag lärde känna honom långt innan Europa hade genomskådat hans ränker". (Översättning: Anna Cabak Rédei)
Germaine Necker föddes år 1766 i Paris och var enda barnet till den kände Jacques Necker (han var finansminister under den så kallade l'ancien regime.) Lilla Germaine var en typisk pappas flicka och hon dyrkade sin far. Bortgift blev hon tidigt (redan när hon var ung tonåring blev hon bortlovad) med den svenske diplomaten Erik Magnus Staël von Holstein. Äktenskapet blev vare sig lyckligt eller lyckat- och båda makarna roade sig med andra.
Madame de Staël skrev böcker och höll salong- en salong som Napoleon kom att avsky och därför såg han ,som den despot han var, till att tysta den genom att sända upphovskvinnan i den exil som kom att vara i tio år. Denna exil tog Germaine de Staël till flera europeiska länder och hennes bok slutar hastigt och lustigt på Åland. Då skrev man år 1812 och resan fortsatte till Sverige och England. År 1816 kunde Germaine återvända till Paris men bara några månader senare drabbades hon av hjärtslag och hon återhämtade sig aldrig. Hon dog den 14 juli år 1817 (hon valde dödsdatum väl).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar