onsdag 30 september 2015

Lästips via LIRE


Oktober månads LIRE kom i ett litet paket i går, det är som vanligt min snälla och generösa brevvän S. i Frankrike som står som avsändare. Numret är späckat med bokrecensioner och boktips- och med lagom blandat innehåll. Här finns något för alla smaker.

Jag har fastnat för den amerikanske författaren James McBride f. 1957 (han är musiker också) som skriver om sin mor som kom till USA från Polen. McBrides far var afro-amerikan och det var på den tiden kontroversiellt med så kallade "mixed marriages" (jag tänker på författaren Brendan Behan som en gång tillfrågades vad han tyckte i frågan - han blev som vanligt inte svaret skyldig "All marriages are mixed- they are between men and women".) James McBride var ett frågvist barn och när han undrade vilken kulör Gud hade blev mammans svar "God is the color of water". Därav bokens titel.  Jag vill gärna läsa den här biografin som är en hyllning till en stark och ovanlig kvinna.
Boken har översatts till svenska (1999) och den kan säkert hittas på åtskilliga bibliotek.


"God Help the Child" kommer utan tvekan i svensk översättning snart men för den som inte har tålamod att vänta blir det den engelska versionen som får läsas. "Incredibly powerful" skriver The Guardians recensent.

3 kommentarer:

Jenny B sa...

Vilken klok mor McBride hade! Vatten, som ju är livsviktigt.

I år har jag kommit ihåg att läsa ikapp de senaste årens böcker av Toni Morrison, och ser fram emot att läsa God Help the Child också, förutom att jag börjat tänka på att läsa om de tidigare böckerna.

Ingrid sa...

Jenny: McBrides mor måste ha varit en alldeles otroligt vis kvinna- och jag känner att jag måste läsa boken om henne. Å det snaraste. Toni Morrison har jag inte läst så väldigt mycket av men jag ser fram emot "God Help the Child".

Ivo Holmqvist sa...

Roxane Gay skriver visserligen i The Guardian att Toni Morrison fortfarande är "an incredibly powerful writer". Men om man läser recensionen noga så ser man att förbehållen är fler än lovorden. Redan i ingressen sägs att det är en "magnificent, yet frustratingly flawed, novel" och både på och mellan raderna i denna bokanmälan påstås att den skulle ha kunnat vara så mycket bättre om den vågat mera.