Alltför många vet säkert hur det är att vakna så där fram på småtimmarna- att ligga och vrida och vända på sig för att till slut ge upp och tända lampan. I mitt fall blev det böckerna som räddade denna arla (alltför arla) morgonstund. Närmast tillhands var Richard Holmes "Footsteps- Adventures of a Romantic Biographer" från 1985. Holmes reste (under 1970-talet) i kända författares fotspår och i fyra långa kapitel skriver han om Robert Louis Stevenson, Mary Wollstonecraft, Percy Bysshe Shelley och Gérard de Nerval (och några till).
Nadar (Felix Tournachon) var inte bara fotograf han var också satirtecknare och han lyckades göra sig en mycket framgångsrik karriär under den andra republikens Paris. Dessutom överlevde han de flesta av sina vänner och år 1900 (då var han 80 år gammal) organiserade han en stor utställning över sina foton i Paris- samtidigt gav han ut sina memoarer "Quand j'étais photographe"- en bok som enligt Holmes är fylld av underhållande (ibland elaka) anekdoter om alla de kända personer han kommit i kontakt med under sitt långa liv.
Richard Holmes (som inte ska förväxlas med sin namne militärhistorikern) har skrivit flera läsvärda biografier och han har också fördjupat sig i flygkonsten, framför allt då flygning med hjälp av ballong).
I boken "Falling Upwards" (som jag tänker läsa) finns säkert ett avsnitt om bröderna Montgolfier- de första som lyckades skicka upp en varmluftsballong.
Den 19 september 1783 gjordes där, med bl.a. Ludvig XVI, Marie Antoinette och Benjamin Franklin som åskådare, den första uppstigningen med levande varelser ombord. Ett får, en anka och en tupp placerades i en korg hängande undertill på en nykonstruerad ballong. Denna var 19 m hög, vägde 400 kg och hade en volym på 1400 m3. Den värmdes av glödande kol på ett galler som skickades med ballongen. Flygturen varade denna gång 8 minuter och dess passagerare landade välbehållna 3 km bort. (Källa: Wikipedia).
Den 7 oktober år 1870 lyckades Gambetta lämna det belägrade Paris med hjälp av ballong.
Själv håller jag mig helst på marken (med undantag för takrengöring då och då- men då befinner jag mig bara ett par meter ovan jord- inte mycket att orda om) men luftens pionjärer läser jag gärna om. Mycket spännande!
4 kommentarer:
En av de få saker jag ångrar; att jag inte flög ballong med min älskare som var aktiv i ballongklubben, typ 1980 (jag ville inte inte utnyttja honom och tränga mej före de andra i kön)...
Hannele: Jag kan mycket väl förstå tjusningen med att fara i ballong - det är en vacker syn även nerifrån med ballonger i skyn. Jag minns dem speciellt från Göteborg- jag kunde inte se mig mätt på dem!
jag var ju med och mötte ballongfarare när de landade, i Göteborg. Man vet ju inte platsen i förväg...
Hannele: Det måste ha varit spännande!
Skicka en kommentar