Tiden- en bristvara

För tillfället har tiden blivit en verklig bristvara- våren är ofta en hektisk tid om man har trädgård och även om jag inte är den där stora trädgårdsentusiasten så ska det ändå städas och röjas och plockas- en del möbler ska ut från förråd och garage och ja, så tar dagen plötsligt slut. Så snopet!

När jag nu ändå rotade i förråd och gömslen (och bokhyllor) passade jag på att städa fram pappas gamla BLM (Bonniers Litterära Magasin). Jag är väldigt glad för de årgångar jag har av denna högst eminenta tidskrift (sådana får vi inte se flera av det är då ett som är säkert). Pappa började prenumerera år 1945 - han hörde till den generation som fick rycka in för att "försvara landet" i april år 1940 och sedan blev det fem år av ut-och inryckningar. Inte hann man läsa mycket under den tiden och dessutom var nerverna på helspänn hos alla  som fick se att Sveriges försvar inte alls var gott. (Så kunde Per-Albin påstå vad han ville). När det så äntligen blev lugn och ro (i alla fall i Europa) kunde man tänka på annat och då började de här tidskrifterna att samlas i ordentliga led i hyllan. (Pappa var verkligen en vän av ordning).

Jag har haft de gamla "BLM:en" framme förut (och bloggat om dem också)  men de tål att läsas om och alltid hittar man något nytt att fördjupa sig i. För tillfället blir det decembernumret från år 1950- för där skriver Åke Janzon om William Faulkner som just mottagit sitt Nobelpris i litteratur. Erik Lindegren bidrar med en svensk tolkning av prosadikten "Carcassonne" (av William Faulkner). Vidare kan man  läsa om George Bernard Shaw som gått ur tiden i november samma år. Så här skrev då Desmond MacCarthy i Sunday Times:

"Vad Voltaire var för Europa när han dog 1778, det är Bernard Shaw för världen idag. Han var en rationalist utan vördnad för något och även  han anföll kyrkosamfunden medan han förkunnade religionens nödvändighet; han var också en traditionens begabbare, en oförfärad kämpe för lagiskhetens offer och en stridsman för idéer i onåd; en humanitetens riddare med låg uppfattning om människorna, fylld av godhet, men utan kärlek. I motsats till Voltaire var dock Shaw ren som ett helgon när det gällde småaktighet och illvilja."