Ämnet borde vara outtömligt och jag drogs omedelbart till boken som jag hittade bland hyllorna på biblioteket.
"Den eviga dumheten" kom att bli Gustave Flauberts sista roman (och han var inte något extremt produktiv författare).Boken kom ut postumt (1881) och först år 2006 blev den översatt till svenska. (Monika Lundgren). H:ström förlag har gett ut.
Det hela handlar om två kontorister (kopister)- Bouvard och Pécuchet- som ger sig i kast med att beskriva och undersöka mänsklighetens samlade kunskap. Om "borgerlighetens idiotier och de intellektuellas banaliteter" ska detta handla (allt enligt bokens baksida).
Inspirerande information av Hans-Roland Johnsson kan man få här (Svenska Dagbladet).
3 kommentarer:
Boken heter "Bouvard und Pécuchet" i tysk översättning.
Jag föreläsar boken just nu, det är nästan roligt! Jag tror det är bra att läsa Flauberts sista bok "reciterande", då kan det vara, hmmm, inte så att man tror hela tiden "oj oj, vi är så dumt"...
Min utgåva är från 1979 (diogenes förlaget) och där finns 3 essayer från Raymond Queneau, Lionel Trilling och Jorge Luis Borges. Först vill jag läsa boken (han kunde inte avsluta det) - men jag är väldigt nyfiken vad Queneau eller Borges skriver om "Den eviga dumheten". Det vore bra om essayer också vore tillgänglig på svenska.
Finns också "Lexikon över vedertagna åsikter", (postumt). Boken blev översatt till svenska i 1958 och igen 2008, säger wikipedia. Då samlade Flaubert, arg och nederslagen, mer om "den eviga dumheten". Flaubert skrev emot "bla bla bla" han hatade så mycket.
"Cdon.se" skrev, jag tror det stämmer:
" Med illa dold skadeglädje häcklar Flaubert den borgarklass han själv tillhör och vars samtalsämnen gör honom så förbålt irriterad. Samtidigt som boken är ett indirekt självporträtt och en text av sin tid är den också en förmodligen alltjämt ganska giltig analys av borgarbrackans innersta: den till intet förpliktande konversationen med de förnumstiga visdomarna. Boken är kort sagt en handbok i konsten att konversera på salongsfähigt vis,[...]att använda sig av i det snirkliga umgängeslivet. [...]en mångbottnat bakvänd liten bok som nu fått nya poänger av att hela eoner av dumt prat passerats sen den skrevs – och trots detta är det mycket i den som är sig förvånansvärt likt än idag."
Madame Bovary, Hjärtans fostran är underbart. "Salammbo" började jag bara, det var väldigt berömd men är lite i bakgrunden nu, tror jag - men jag vill läse boken också, fanns människor hundra år sen, hörde jag, som kunde recitera tiotals sidor av Salammbo. Och "tre berättelser", som kom ut på svenska i 1951, är oförglömligt! Och om man kan läsa franska så är Flauberts brev oerhört bra, även om han svära hela tiden och är ganska oftast förbannad... Jag läsde brev på tysk, men jag tror det skulle vara bättre att läsa i originalet.
"Den eviga dumheten" och "Lexikon" kan verkligen vara lite deprimerande, tror jag, men Flaubert är så förbluffande och oerhört bra, kanske vi skulle läsa allting han skrev.
Haha, det låter som en rolig och bra bok! Tack för tipset!
Hannele: Boken är mycket läsvärd!
Klemperer: Den boken måste vara mycket rolig att föreläsa om! "en till intet förpliktande konversationen med de förnumstiga visdomarna"- just så. Tack för tipset om breven- ska försöka hitta en fransk version. Salammbo har jag inte läst- jag ska nog leta vidare i "Flauberthyllorna" ... tack igen för dina tips!
Jenny:Jag har bara börjat min läsning men oj, så fast jag är och så bra han skriver, Flaubert!
Skicka en kommentar